onsdag 4 mars 2009

7.200 mil härifrån till evigheten


I måndags eftermiddag passerade en stor asteroid så nära jorden som bara en femtedel av avståndet till månen. Om den hade träffat vår planet illa kunde det ha pulvriserat en hel nation.

Asteroiden, som bär det kallsinniga namnet 2009DD45, var mellan 21 och 47 meter, vilket inte låter mycket. Men den färdades fort nog att skapa en rekordsmäll, med följdverkningar som skulle få klimatkrisen att darra på överläppen.
Den passerade på 7.200 mils avstånd från jorden, vilket blott är dubbla avståndet våra satelliter håller. Exakt kl. 14.44 svensk tid var den som närmast.

Och där satt jag vid datorn och plitade på en bok om astrologi och hälsa. Relevant, måhända, men ändå i sammanhanget förfärande otillräckligt.

Man tänker på förgängligheten. Ena stunden en tillvaro där man irriteras över hur trögt PhotoShop startar upp för att hårddisken fyllts med en massa automatiska uppdateringar Windows gjort bakom bildskärmens kulisser, och vår civilisation skruvar på sig i den klåda som börsens berg- och dalbana skapar i penningflödena.
Nästa stund – poff!

Vad är egentligen av varaktigt värde? Knappast enskilt självförverkligande, svensk tronföljd eller vilka kroppsdelar som exponeras i TV-rutan. Inte ens bilens vara eller icke-vara.
Det enda av oskattbart värde är den pärla av insikt som vårt grubblande må gnugga fram i det som plötsligt kan vara spillrorna av vår art, så att de efter katastrofen mäktar resa sig ånyo och slipper ta om allt från början.

Det har varit märkligt tyst i tidningarna om asteroiden. Av dem jag brukar hålla ögonen på är det bara DN som skrivit något alls. På internet finns förstås hur mycket som helst. Här är en animation som visar asteroidens bana:



Läs även andra bloggares åsikter om , .

13 kommentarer:

  1. Lugn, jag har laddat upp med chips och popcorn!
    Vi hinner innan vi blir grillade växla lite mellan reklamkanalerna och suga i oss de sista påtvingade mediaflöde, och fundera undrar hur livet hade varit om man hade köpt och konsumerat de där nya produktena.

    Kanske bäst att allt blir begravt och får starta om i evolutionskedjan. Jag skäms för vetskapen att man är en människa.
    Vad har vi egentligen åstadkommit som är potentiellt bra för någon?

    SvaraRadera
  2. Vi har i alla fall fått till detta:
    Till chipsen

    SvaraRadera
  3. Synd att man inte visste om risken innan den potentiella smällen. Det hade varit nervkittlande ögonblick.

    SvaraRadera
  4. Mattias, kul att höra av dig!
    Jag hade faktiskt ett ögonblick under måndagen där jag tittade upp mot himlen och tänkte på kometer. Jag tillåter mig att kalla det en glimt av klarsyn :)

    SvaraRadera
  5. Det var väl nån som knackade på din axel kan jag tro. Nån som inte syns.
    Inte heller jag har synts till bland dina bloggkommentar på ett tag, men har skummat igenom mycket av det du har skrivit. Nu är jag tillbaks bakom mitt kära skrivbord, så nu lär jag åter ta mer aktiv del av dina reflektioner.

    SvaraRadera
  6. Vill du veta vad som kunde ha hänt så rekommenderar jag den utmärkta och pedagogiska dokumentärserien "Miracle Planet", i fem delar, som avhandlar vår underbara planets historia och eventuella närmaste framtida öde, fram till idag.

    http://www.google.se/search?hl=sv&q=Miracle+Planet+torrent&meta=&aq=f&oq=

    Bl.a finns det med en otroligt bra animation där en mycket stor asteroid slår ned i havet mellan Australien och Japan. I animationen ser man vad som sker efteråt, Det går inte att beskriva i ord. Men en sak är klar, allt liv som är större än bakterier utplånas, haven förångas och Jorden steriliseras till någon kilometers djup. Man vet att denna process har skett minst sex gånger tidigare. Det är bara en tidsfråga innan den upprepas.

    På denna YouTube-klipp kan man se när asteroiden kolliderar med Jorden: http://www.youtube.com/watch?v=hTKau14cvQ4

    Vi, mänskligheten borde därmed sträva att snarast sluta med att vara en enplanetsart, ifall vi skall ha en framtid. Förr eller senare kommer en asteroid att trilla ned och orsaka samma massdöd återigen. Vår tur kommer inte att vara hur länge som helst. Näst sista gånegn var Tunguska-katastrofen 1908.

    Vi, har till skillnad från tidigare liv på Jorden, begåvats med intelligens, och har därmed möjlighet att förhindra vår utplåning.

    Mänkslighetens samlade resurser borde inriktas på att förhindra vår, och allt annat livs utplåning (förutom bakterier flera kilometer under markytan) istället för att vi skall slås med varandra över småsaker. Ingen av oss har ju som bekant någon nytta av våra "saker, när vi alla är döda.

    Planetary Society, är en organisation som grundades av astronomen Carl Sagen, med ändamålet att tillse att vi någon gång i framtiden kan färdas på haven mellan stjärnorna, på samma sätt som vi idag kan färdas på världshaven. Finns vi på flera planeter, så är risken mindre att vi blir utplånade.

    Med "vi" avses inte bara vi människor, utan också allt annat liv på vår planet.

    Engagera dig gärna i Planetary Society, http://www.planetarysociety.org och berätta gärna för vänner och bekanta om dokumentären "Miracle Planet".

    http://www.planetarysociety.org/news/2009/0302_Space_Rock_Swoops_by_Earth.html

    Bor du i Stockholms-området så kan du lyssna på Planetary Radio varje vardagsnatt 00-06 o söndagar 15-21 på FM-frekvensen 90.5. Intervjuer och nyheter med världens främsta forskare, vetenskapsmän författare och annat om rymdfart, astronomi med mera.

    SvaraRadera
  7. Dennis, det är ett kusligt scenario. Och det finns förstås flera andra.

    Jag tror jag skrev i någon av mina historier att den slutliga vinnaren i överlevnadsstriden mellan livsformer var ett särdeles segt virus, tronande på en jord av idel offer.
    Men en sådan seger är förstås en Pyrrhusseger, för vad ska viruset sedan leva på?

    SvaraRadera
  8. Jag vet inte det jag... Smäller det så smäller det. Den store anden ruvar nog på en plan även efter en sådan smocka, tror ni inte?

    SvaraRadera
  9. Eller så är det smällen som är planen :)
    Allt lär ju ha börjat med en.

    SvaraRadera
  10. Precis... Det är viktigt för en harmonisk tillvaro att minnas hur nakna och med hur lite garantier vi kom till detta klot, och hur mycket vårt liv hänger på ödets nycker, oavsett hur vi sprattlar. Det blir som det blir. Krut må vi spilla på det vi kan påverka, inte på det som undgår mänsklig är möjlig eller inte övergår min tekniska bildnings horisont, men tanken på Karl-Oscar och Kristina i rymddräkt låter väl teknikoptimistiskt i mina öron.
    Men vi kan kanske programmera om oss till ettor och nollor och ta vår boning i hårddiskar istället? Det verkar ganska slagtåligt.
    Då lär C6 bli normen, för att anknyta till dagens inlägg.

    SvaraRadera
  11. C6=cybersex, för den som inte är på det klara med termen. Fantasierotik via chatt.

    SvaraRadera
  12. Bah... En bit försvann. (Var det Ödet som tryckte på raderknappen?)
    Jo, vad jag skrev där var att jag inte är funtad att bedöma om asteroidbortstyrning är en möjlig och vettig mänsklig verksamhet, men att rymdemigration låter alltför utopiskt för att vara värt att tänka på. Dennis vet kanske bättre?

    SvaraRadera
  13. Med C6 trodde jag du menade "se sex", med anledning av religiösa porrsurfare.
    Samma sammma...

    SvaraRadera