lördag 25 april 2009

Astrid Lindgren före gud och Strindberg

I DN fortsätter nedräkningen av “Historiens 100 viktigaste svenskar”. Den har idag nått plats 12. Listan har redan en rad tokigheter. Ett fjantigt hopkok, pinsamt för DN att ge så stor plats.

Den 6 maj ska “vinnaren” koras. Samma dag kommer boken det hela är baserat på ut, skriven av journalisterna Niklas Ekdal och Petter Karlsson, som torde vara själaglada över denna omfattande reklam.

Trots att listan inte ens nått fram till tio i topp har de avverkat sådana storheter som Strindberg (plats 14), Bellman (16), Ingvar Kamprad (18), Ingmar Bergman (19), Linné (21), Selma Lagerlöf (23), Dag Hammarskjöld (26), Per Albin Hansson (27), Hjalmar Branting (44), Birger Jarl (53), Greta Garbo (57), Lars Johan Hierta (59), Emanuel Swedenborg (75), Nathan Söderblom (94), drottning Kristina 100), bara för att nämna några som jag tycker förtjänar betydligt högre placering än de fått.

Vilka storheter återstår?
Jag har svår att se någon annan än Gustav Vasa som etta, med tanke på att han så gott som skapade det vi kallar kungariket Sverige. Astrid Lindgren kommer nog att vara tvåa, inte för att hon definitivt förtjänar platsen utan för att listan säkert kommer att vara populistiskt opportun på den punkten.

Olof Palme kommer säkert också högt upp, av delvis samma skäl. Han har dessutom skapat mycket av den internationella respekten för vårt land – speciellt i länder som inte hör till de mäktigaste på jorden. Både Ansgar och Olof Skötkonung kommer nog också att dyka upp, för att de kristnade Sverige. Religion är inne nu.

Annars är jag osäker. Vad finns det för storheter kvar i vår historia?

Ingrid Bergman får säkert en fin placering, delvis för att det är svårt att hitta berömda kvinnor i vårt förflutna. Egentligen borde hon knappast vara före vår mest legendariska filmstjärna Greta Garbo. Pär Lagerkvist dyker säkert också upp – fast det är absurt att lägga honom högre än Lagerlöf och Strindberg.

Flåshurtiga texter
Strindberg blir förresten flåshurtigt och fånigt behandlad i den korta texten om honom. Överlag är de korta texterna om varje gestalt på listan slarviga och jönsiga, så till den grad att de ofta blir rent missvisande. Mest som kvällstidningsjournalistik.


Mycket går att diskutera, däribland Oden på plats 13, som till och med ges fastställda levnadsår (170-240) och påstås vara en hövding invandrad österifrån. Det finns sådana idéer i forntida litteratur, men knappast så att en mänsklig förlaga till guden får betraktas som tllräckligt trovärdig för en plats på denna lista – och varifrån fick de årtalen?

De lägger till en känga mot moderna nationalister, som förklarar varför de var så ivriga att peta in Oden på listan:
”En märklig paradox - att moderna blågula fenomen som Sverigedemokrater, Sjöboandan, Ian & Bert, skinnskallar och nynazister tar avstamp i kritik mot invandringen ...”
En lika billig som tveksam poäng.

Nej, det går inte att beskriva historien utan att sitta fast i samtiden, och se det förflutna därefter. Historiens viktigaste svenskar beror helt på vem som gör urvalet – och när.
Ekdals och Karlssons lista är inte särskilt trovärdig ens nu. Den är mer som en sällskapslek i ett mellansvenskt radhus under en småseg familjekväll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

8 kommentarer:

  1. Taube lär väl dyka upp snart. Jag har svårt att tro att inte han är med på listan.

    Undrar om de har med Lewi Pethrus? Antingen är han bland de 10 viktigaste eller utanför de 100. Båda bedömningarna känns orimliga.

    En hel del på listan känns effektsökeri. Oden inte minst, men även Gripenstedt och Chadenius. Känns som att Wieselgren hade förtjänat en mer framskjuten position, isåfall. Liksom Hierta.

    Tingsten, vad gör de av honom? Up 10 eller utanför de 100: återigen tokiga placeringar, båda två.

    Att kalla nyss avlidne Bergman med exfruar och barn i livet för horbock tycker jag är väl respektlöst. Effektsökeri, som sagt var.

    SvaraRadera
  2. Alfred Nobel och Axel Oxenstierna måste naturligtvis vara med på listan också.

    Alltså skulle dessa återstå: Nobel, Oxenstierna, Lindgren, Palme, Taube, Gustav Vasa.

    Pär Lagerkvist och Ingrid Bergman kommer nog inte med alls. En outsider vore Louis de Geer som gjorde slut på ståndsriksdagen.

    Andrea kulturknuttar som kunde ha förtjänat en plats på listan men knappast bland de främsta är Harry Martinson, Gunnar Ekelöf och Carl Larsson.

    SvaraRadera
  3. Och så Heliga Birgitta förstås, vars betydelse är svårbegriplig för en nutida profan bedömare, men som onekligen har spelat sin framträdande roll. 100 spänn på att hon dyker upp på listan snart.

    SvaraRadera
  4. Ja en märklig lista. måste vara omöjligt att göra en sådan lista i princip. Vem som än gör den måste få massvis med kritik från alla håll. Det om Oden måste betrakats som högst märkligt. Men guden har spelat en stor roll för oss, den saken är klar, spelar fortfarande roll som historisk fenomen, är en del av vår historia, utan tvekan. Men han är väl inte helt svensk va? bara lite olika namn som Wotan och lite annat.

    SvaraRadera
  5. Tillbaks igen, som om ämnet vore världens viktigaste. Jag sitter vid datorn och jobbar, se... hjärnan jobbar på frivarv och värper då och då ett ägg alldeles oprovocerat. Nu senast Karl X. Att sno halva Damark, förbereda godsreduktionen (även om sonen Karl XI fick äran att genomföra den) och allmänt stärka statsapparaten meriterar för en plats bland de främsta på listan. Of course.

    SvaraRadera
  6. Anders Heinonen25 april 2009 20:36

    Mäster Palm undrar om han är med på listan, han borde hamna trea ellar fyra. Oden:s födelse år, intressant vet Martin Luther något om detta. Eller är man bara vilsen i historie revideringen. Margareta den 1:e förste med Kalmar unionen, hennes man Eric av pommern. Konsekvenserna av deras politik eller bara Hansan. Håller med dig Stefan, Gustav Wasa som nr:1.

    SvaraRadera
  7. Evert Taube glömde jag, fast jag här om dagen blev förevisad hans stambord på Gyldene Freden. Han dyker säkert upp.
    Birgitta är också självklar, i synnerhet som en dylik lista alltid får ont om kvinnor.

    Bland kungligheter torde Karl X vara med på hundralistan, så han dyker nog upp - även om det blir lite väl högt att ha honom på topp-10, skulle nog både svear och skåningar hålla med om.

    SvaraRadera
  8. Palm ja, absolut, honom kan de inte gärna ha utelämnat.

    SvaraRadera