tisdag 17 november 2009

Alla idrotter har skador


En hel klase hjärnforskare skriver i DN att kampsporten MMA borde förbjudas. De verkar inte ha sett en enda MMA-match i sin helhet, bara elaka klipp i TV och en bild på Svenska Budo & Kampsportsförbundets hemsida. Att de ändå kräver förbud visar att de inte anser sig behöva veta mer, vilket är väldigt ovetenskapligt, fast allihop är professorer på Karolinska.

Drivande är Martin Ingvar, hjärnforskaren som också yttrade sig i förra veckans alla TV-program om MMA. Han har tidigare gått till storms mot boxning. Jag har för mig att han t.o.m. vill förbjuda amatörboxningen.

Det är väl hans jobb som hjärnforskare att ge sig på all form av våld mot huvudet, men då är det märkligt att han inte går till storms mot t.ex. tackling i hockey, nickar i fotboll, fallrisken i ridning och så vidare. Han menar att där är det inte fråga om avsiktligt våld mot huvudet, men vad gör det för skillnad för huvudet om skadan var avsiktlig eller ej?
Idrotter som i regelverk och utförande medger stora risker för skador måste i praktiken allihop betraktas som avsiktliga.

Kampsporterna skildras fördomsfullt
Och det dräller av skaderisker i idrotten. Inom kampsporterna – även MMA – är de faktiska skadorna få, jämfört med många andra idrotter. Det betyder förstås att om samhället vill att idrottares skador ska minska är inte kampsporterna viktigast att förbjuda eller reglera ytterligare. Andra sporter ligger betydligt sämre till – men de är mycket populärare, med miljonpublik och stort stöd hos media, makthavare och allmänhet.

Kampsporterna – i synnerhet de österländska och de nya – är så gott som ignorerade av media, har i de flesta fall ringa publik och ringa stöd hos makthavarna. Därför är de lätta byten. Framför allt för att de inte är särskilt välkända och därför lätta att ge missvisande bilder av.


SVT har haft några program om MMA på sistone, där de om och om igen visade bilder blott på några slag mot huvudet, och Martin Ingvar förfasade sig. Men så ser inte MMA-matcher ut. Mest är det brottning. Det blev lika missvisande som att från en mängd hockeymatcher bara visa tacklingarna.
Det går förstås inte att göra på det viset med hockey och låtsas att idrotten ser så ut. Alla har sett hockeymatcher, så den bluffen skulle genast avslöjas.

MMA har höga säkerhetskrav
Professorerna förfasar sig över att man i MMA får slå på en liggande – men till skillnad från boxning betyder inte liggande att man är utslagen. Tvärtom. De flesta MMA-tävlare vill komma ner till golvläge för brottning, eftersom de flesta matcherna vinns med olika låsningar. Golvläget är alltså aktivt, vilket är orsaken till att matchen kan fortsätta. Det har Martin Ingvar fått veta tidigare, men vägrade att berätta för DN:s läsare.

MMA bryter dock omedelbart om någon av de tävlande inte aktivt försvarar sig. Det är den gränsen som är den viktiga, och då bryts det oavsett om slag har utdelats eller ej. De ombesörjer också att alla tävlare är mycket vältränade och jämbördiga, vilket ökar säkerheten förmodligen mer än någon annan åtgärd. Och de har ett strängt karenssystem, som träder in även innan skador skett.

Jag är ordförande i Svenska Budo & Kampsportsförbundet, där MMA ingår, och jag har hela tiden imponerats av dess representanters kunniga säkerhetstänk och deras eget initiativ för att göra svensk MMA betydligt säkrare och mildare än en del motsvarande tävlingsformer som finns i andra länder.

Jag har också kunnat konstatera att MMA-utövare har precis samma sköna omsorg om varandra och respekt för former, domare och regler, som kännetecknar våra andra kampsporter och som vi inom de japanska arterna brukar kalla budoanda. Jag har skrivit om det här.

Skaderisk i alla idrotter
Visst går det tufft till i MMA-tävlingar (dock inte i vanlig träning, som är vad de allra flesta enbart ägnar sig åt) och visst förekommer slag mot huvudet – även knockout enstaka gånger. Men jag har inte kunnat se att det skulle finnas skäl att särbehandla just denna idrott. Alla idrotter har skador, de allra flesta idrotterna har tuffa tag.

Frågan är större. Hjärnforskare och andra läkare ivrar gärna för förbud, vilket utifrån deras perspektiv är rimligt, för att inte säga deras jobb att göra. Men i vårt samhälle finns det så många värden i idrotten att inte blott skaderisken kan få avgöra vilka idrotter som ska tillåtas – i så fall är det, som sagt, inte framför allt kampsporterna som skulle drabbas, utan snarare flera av de betydligt populärare idrotterna med väldigt många fler utövare.


Vårt samhälle dräller av skaderisker. Det är ofrånkomligt. Därför behöver vi alltid göra avvägningar mellan dessa och andra faktorer. Det är förstås beklagligt, eftersom vi gärna hade sett en tillvaro helt fri från skador – men det är knappast realistiskt.

Det viktigaste är förstås att skaderisken ska vara medveten och frivillig. Om den har en omfattning som inte är försumbar ska man vara vuxen för att kunna välja en idrottsutövning med särskilda risker. Därutöver är det av nödvändighet flytande gränser. Hur långt kan man gå i regelverk för att minska skador, utan att idrotten förlorar sin karaktär och sitt intresse? Vilka säkerhetsarrangemang kan man begära, som inte är för omständliga eller kostsamma? Och så vidare.

Kampsportsdelegationen
Vad gäller kampsporterna finns sedan några år Kampsportsdelegationen, en myndighet som har till uppgift att granska alla kampsporter som innehåller något slags våld mot huvudet och se till att deras regler och tävlingar har godtagbar säkerhet. Någon motsvarande övervakning finns inte för andra idrotter, fast det finns idrotter med fler och allvarligare skador – även dödsfall.

Vi i Svenska Budo & Kampsportsförbundet är väldigt nöjda med denna ordning. Innan den infördes motsatte vi oss den, för att vi med rätta ansåg att det inte fanns några skäl för sådan särbehandling av just kampsporter. Men Kampsportsdelegationens övervakning och sakkunskap har blivit en stor tillgång, som hjälper oss att bedriva tävling på bästa sätt och med ständig vaksamhet på skaderisken. Myndigheten har blivit ett stort stöd i vårt fortsatta säkerhetstänkande.
Och de baserar sina beslut på fakta, inte fördomar om våra idrotter.

Jag tror faktiskt att en liknande ordning vore försvarlig för hela idrotten, samtliga sporter och tävlingsformer. Inom idrottsrörelsen finns förstås ett omfattande säkerhetstänkande, som ändå skulle ha mycket att vinna på en myndighet där sakkunskap samlades och just själva säkerhetsaspekten var i fokus. Det skulle hjälpa idrotten att öka säkerheten och att vara ännu mer vaksam på skaderisker.

Jag tror också att det skulle stimulera en viktig debatt i vårt samhälle, som på saklig grund och med fakta i ryggen bedömer skaderisker och andra avigsidor inom idrotten. På det viset kan vi bättre jämka samman de flytande frågorna om var vi ska sätta gränserna – och varför.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Intressant?

45 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet Stefan!
    /Joakim Borgudd
    MMABloggen.se

    SvaraRadera
  2. Mycket bra skrivet Stefan. Martin Ingvar vill bara ha sina fifteen minutes of fame.

    SvaraRadera
  3. Stefan, kan det inte vara läge att skicka in en förkortad och "spetsad" version av det här blogginlägget till DN Debatt som en replik på Martin Ingvar et al:s artikel? Som ordförande i Budo och Kampsportsförbundet borde väl dina åsikter ha viss tyngd i sammanhanget.

    SvaraRadera
  4. Hm, jag som inte ens vet vad "MMA" är. (Antagligen "Martial Arts"-någonting. Nåja.)
    Jag har inga speciella synpunkter på vad Martin Ingvar säger om skaderisker m m. Kanske har han rätt, kanske inte; jag vet inte.
    Däremot vet jag att de medverkande deltar frivilligt och själva valt att medverka. Och det räcker för mig. Det kanske är inopportunt i vårt vadderade barnnannysamhälle, men jag står på mig om att människor bör ha rätt att göra sina val - även om de innebär risker.
    Grundprincipen måste vara att vi enbart tillåter undantag mot människans rätt att själv göra sina val, om det finns *särskilt* starka skäl för det. Av det skälet må det vara befogat att förbjuda sporten duellskjutning med skarpladdade pistoler. Min uppfattning om denna frisksportaraktivitet är att skaderisken är så där 50% (endera av deltagarna blir ju skjuten), inte sällan en dödlig skada. Så duellskjutningsförbud framstår särskilt välmotiverat.
    Men vi kan inte hålla på att hela tiden förbjuda det ena och andra som människor vill göra av själ och hjärta, och som i många fall betyder mycket för dem. Det kan finnas skäl att hålla viss styrsel på barn, men myndiga medborgare är inte barn som staten skall ta i örat och säga "fy!" åt. (I alla fall inte som grundregel och utan särskilt goda skäl.)
    Därtill bör vi också betänka att om politikernas och medborgarnas åsikter om vad man bör ha rätt att göra skiljer sig alltför mycket - då gör medborgarna det i alla fall, men i hemlighet.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  5. Ahrvid, det var kloka ord som jag gärna håller med om.
    Dessutom verkar Ingvar & Co strunta i det faktum att vi självklart har ett intensivt säkerhetstänk inom MMA och alla andra kampsporter. Detta gynnas förstås just av att vi ingår i den svenska idrottsrörelsen (RF med mera).

    PS: Ja, MMA betyder "Mixed Martial Arts", ett namn som beror på att det är just vad det är - en idrott som kombinerar moment från flera andra kampsporter.

    SvaraRadera
  6. Gustav, på förbundet håller vi just nu på att jobba med hur vi ska kunna besvara läkarnas artikel i DN. Håll tummarna :)

    SvaraRadera
  7. Mycket bra svar på tal Stefan.

    SvaraRadera
  8. Goda argument och välskrivet Stefan. Jag håller med om "Gustafs" kommentar om att detta kunde vara en bra replik på DN Debatt.

    SvaraRadera
  9. Mycket bra skrivet! skönt att de som valt att kommenterat alla artiklar håller sig till fakta och är sakliga, ingen pajkastning eller påhittad statistik. Jag har tränat både judo och jujutsu i mång år, har också tränat många andra idrotter. Få för att säga inga kan jämföra sig med budo och kampsorter när de gäller respekt, vänskap och solidaritet.

    Hoppas Martin Ingvar lever som han lär, inte utsätter sitt huvud för några risker alls. Han dricker förstås inte vin, cyklar inte utan hjälm, Tittar inte på tv eller pratar i mobiltelefon. Med ett sånt liv kan jag delvis förstå att han har som mål att förstöra andras...

    SvaraRadera
  10. Jag tycker som ovan här att det är bra skrivet, om än för långt faktiskt, att skriva kort är en svår konst.

    Låt kidsen från förorten hålla på med sin MMA eller vad det nu är de vill hålla på med. Kidsen lever och växer upp under förhållanden som dessa hjärnforskare inte har en aning om och inte vill ha en aning om heller. Det är bättre att de håller på med MMA än börjar med kriminell verksamhet, för många kanse det är de enda alternativen, men vad vet hjärnforskarna om det? Vilka är riskerna för unga kickers som sysslar med droger och kriminalitet? MMA och andra relativt5 våldsamma idrotter är kanske den enda ventilen och enda alternativen för unga kickers i våra betångförorter. Skall vi ta ifrån dem deras enda livlina?

    SvaraRadera
  11. Anfall är bästa försvar. Det finns anledning att poängtera den nytta kampsporterna gör genom att göra folk av potentiella våldsverkare.

    Dessutom är kampsportsutövning sin egen belöning och inte särskilt korrumperade av pengar som de mer lukrativa sporterna. Det är förstås ett annat ämne, även om dopingens skador gör att det ligger nära det du avhandlar.

    SvaraRadera
  12. Genialt skrivet av Svergies kändaste Aikido profil. Ser fram emot att läsa artiklen ni skriver ihop på Svenska B & K.

    SvaraRadera
  13. Tony H, jag har skrivit en (kortare) artikel som jag hoppas att de tar in på DN Debatt.

    SvaraRadera
  14. Mycket intressant och välskrivet, som alltid. Jag väljer ändå att ta 'motperspektivet'. Jag skriver allt detta med grundförutsättningen att MMA leder till påtaglig risk för hjärnskador, baserat dels på Martin Ingvars uttalande och dels på den insändare jag läst i DN idag, underskriven av ett antal välrenomerade neurologer (och av någon anledning en barnläkare). Är detta inte sant så har jag ingenting alls emot MMA, utom detta att jag personligen tycker det ser otäckt ut. Kör på, med min välsignelse.

    Vuxna väljer själva? Ja, det är riktigt men fullt så enkelt är det väl ändå inte? Ingen kan hindra vuxna människor som på eget initiativ sluter sig samman och pucklar på varandra. Varför söker MMA efter acceptans över huvudtaget? Handlar det om bidrag, lokaler? Tv-sändingar och sponsorer? Någon form av officiel ranking eller möjlighet att rekrytera nya utövare? Erkännande bland folket? Helt ok om det är så men då är det inte längre en angelägenhet endast mellan dem som utövar sporten utan något som rör hela samhället. Kanske är de där slagen mot huvudet så motbjudande att majoriteten helt enkelt inte vill ha just den sporten här?

    Den vuxne utövaren är medveten om skaderisken och väljer att ta chansen? Är det så okomplicerat då? Sätter sig den som börjar med en kampsport ner och säger till sig själv att "Det är helt ok om jag får eller tillfogar någon annan en svår hjärnskada och blir invalid för resten av livet. Jag tar den risken för sportens skull.".
    I sådant fall bugar jag mig inför alla MMA-utövare. Ett sådant beslut kräver enorm självinsikt och mognad. Om man verkligen menar det även då det går snett. Dessutom behöver man naturligtvis solid erfarenhet angående hjärnskador så att man är kapabel att fatta ett bra beslut. Hjärnskador är ju inte som ett brutet nyckelben eller ett blåmärke. De läker inte.

    Det finns ju andra kampsporter att välja på. Var kommer behovet av ytterliggare en ifrån? Eller missförstår jag? Tillför MMA något som inte finns att få i någon annan sport, utom möjligen de där slagen mot huvudet och chansen att få strypa någon medvetslös? För att dra frågan till sin absurda gräns, skulle vi acceptera om man ville införa en sport där man slåss med yxor tills den ena kämpen inte reser sig mer? Om ni inte tycker det, varför inte? Vuxna människor, medveten risk et cetera.

    Men om vi nu bestämmer att man måste ägna sig åt MMA, slagen mot huvudet är en mycket liten del av den sporten och det är sagda slag som lägger hinder i vägen för att MMA ska bli legitimt därför att de orsakar hjärnskador. Varför tar man inte helt enkelt och plockar bort slagen? Var kommer detta behov av att slå varandra i huvudet ifrån? Det är ju inte som om det vore en gammal sport med urgamla traditioner som måste följas.

    Media då? Ja, där har vi ett ständigt irritationsmoment. Om SVT sport klipper ihop en film som i det närmaste är en lögn för att det blir häftigare nyheter på det sättet så måste vi ställa oss frågan vad nytta vi har av journalister när vi ändå måste räkna med att de blåljuger. Lite självsanering inom journalistkåren vore av godo.
    En diskussion för ett annat tillfälle.

    Ni andra, som talar om att använda kampsporter som ett slags botemedel mot kriminalitet... Vill ni vara vänliga och länka mig till en trovärdig källa som stödjer detta? Om jag inte minns fel så gäller den kopplingen inte alls under svenska förhållanden. Visst finns det solskenshistorier, men det finns lika många berättelser om yrkeskriminella som ägnar sig åt kampsport.

    SvaraRadera
  15. "Det finns ju andra kampsporter att välja på. Var kommer behovet av ytterliggare en ifrån? Eller missförstår jag? Tillför MMA något som inte finns att få i någon annan sport, utom möjligen de där slagen mot huvudet och chansen att få strypa någon medvetslös?"

    De där slagen mot huvudet är redan tillåtna i boxning, thaiboxning, med mera. Strypningar, vilket bör poängteras, leder ytterst sällan till medvetslöshet då den strypte så gott som alltid ger upp matchen då han fastnar i en situation han inte kan ta sig ur. Strypningar är tillåtna i Judo, Brasiliansk Jiu-Jitsu, och diverse andra grapplingsporter så de tillför heller inget nytt våldsmoment.

    Det MMA tillför är inte de individuella momenten, som är identiska ur skadesynpunkt med de som finns i redan accepterade sporter, utan just kombinationen av dem. En utövare förväntas behärska alla moment och övergångarna mellan stående kamp och markkamp.

    SvaraRadera
  16. Till Jonas.
    MMA är väl vad man kan säga, kampsortens 10 kamp. Ta bort löpning eller hopp från 10 kamp så får vi se hur intressant det blir.

    Att de finns andra saker att hålla på med är ett dåligt argument.
    Saker som är skadliga utsätter vi oss för dagligen, men de är upp till oss att avgöra om vi vill ta riskerna eller inte. Tex äter de flest av oss socker, kaffe och dricker alkohol. Alla tre är skadliga. Men vi konsumrar de ändå. Fast det finns alternativ. Säkert även du, nej förbjud även de speciell sprit! Fast de går ju inte för de är något som staten tjänar pengar på.

    SvaraRadera
  17. "Ni andra, som talar om att använda kampsporter som ett slags botemedel mot kriminalitet... Vill ni vara vänliga och länka mig till en trovärdig källa som stödjer detta?"

    Ni andra = undertecknad. Nä, jag har inga källor, förutom mig själv. Jag är född och uppvuxen i förorten, bor där t.o.m. i dag. Till skillnad mot dig Stefan. Det finns sanningar som nog är förborgade för alla som inte själva sett eller upplevt det. Jag begär inte att en person från t.ex. danderyd skall förstå eller ens fatta vilka levnadsförhållanden som råder i vissa av våra betongförorter, här öppnar sig en spricka och vårt delade samhälle visar sig.

    Hur skulle en sådan källa se ut förresten? Hur skulle en sådan undersökning gå till? Vem skulle vara intresserad av en sådan undersökning överhuvudtaget? Jo klubbarna förstås, men de har knappast resurserna.

    "det finns lika många berättelser om yrkeskriminella som ägnar sig åt kampsport."

    Ja, verkligen. Men vad är hönan och ägget? När vi här talar om yrkeskriminella är det knappast ekonomiska brottslingar från Danderyd vi talar om, eller hur? Vad beror det på?

    SvaraRadera
  18. Mycket bra skrivet! Samt ett stort tack för att ni från förbundet står på er och bedömer sporten MMA utifrån hur den ser ut i Sverige och korrekt fakta.

    SvaraRadera
  19. Robsten, det är också min solida erfarenhet från de många åren jag fortfarande bodde i miljonprogrammets förorter. Kampsporterna - jämte en del andra idrotter - var och är utmärkta "skolor för livet" där samhället i övrigt visat kalla handen.

    Jag tror absolut att fientligheten mot kampsporterna delvis bottnar i klassamhället. Somliga sporter är fina, andra är fula, i ögonen på dem som anser sig vara vårt samhälles elit. Jag har sett oräkneliga exempel på den fördomsfullheten och argumenten är ständigt desamma.

    SvaraRadera
  20. Martin Ingvar måste vara AIK:are.

    SvaraRadera
  21. Jonathan, du tror inte att Martin Ingvar blott spelar schack - utan att slå ut några pjäser?

    SvaraRadera
  22. Jag måste medge att han är lite mer nyanserad än Bert Milton.

    SvaraRadera
  23. Mycket välskrivet.

    Tycker att de sakunniga i MMA-frågor inte riktigt fått tid att förklara vad allt handlar om. Å andra sidan är det ju helt galet att man i Sverige 2009 ska behöva försvara sin idrott.

    SvaraRadera
  24. I svt-inslagen nämndes en norsk studie om sambandet mellan kampsport våldsamt beteende. Någon som vet vad den heter? Förra året tog Martin Ingvar i en DN-artikel upp en studie från universitetet i Bergen. Jag spammade en del om vad jag tyckte att den egentligen pekade på till politiker, journalister och folk på förbunden, och även till Ingvar. Jag skrev senare en artikel som utgick ifrån studien och annan forskning jag funnit om sambandet mellan kampsport och antisocialt beteende. http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/01/framjar-boxning-och-kampsport-valdsamt-beteende

    SvaraRadera
  25. Förresten, om du forskar om skapelsemyterna, då måste du ju reflektera lite om Claude Levi-Strauss som dog nyligen.

    SvaraRadera
  26. Niclas, nog har jag använt mig en hel del av Lévi-Strauss, men jag hade missat att han dog för blott ett par veckor sedan. Han blev så gammal att han hann bli myt själv.

    SvaraRadera
  27. Niclas, den norska undersökningen känner jag till och har en kopia av på min hårddisk. Maila mig om du vill ha den.

    Den är gjord på ett begränsat antal ungdomar, fast den ska beskriva flera olika idrotters effekt. Det finns också andra uppenbara svagheter med den, så den har ifrågasatts - men i pressen nämns den här och där som om den vore otvetydig sanning.

    Forskaren bakom undersökningen verkar i Norge främst för att granska och hitta metoder mot mobbning i skolorna.

    SvaraRadera
  28. jag förmodar att den, liksom den förra, är gjord av Dan Olweus. Men jag hittar banne mig inte din e-adress. Kan du ge mig titeln så googlar jag fram studien.

    SvaraRadera
  29. Jag är för MMA som sport och har tränat det en del själv, åtminstone på den tiden det kallades shootfighting sen dess har jag tyvärr inte haft tid. Däremot så har jag varit på ett antal av de MMA galorna som varit i Sverige.

    Samtidigt tyckte jag Anders B Westin hade en intressant kommentar. Förutom att han vill totalförbjuda MMA vilket jag tycker är fel så skrev han ungefär "hur skulle ett samhälle där MMA var lika stor som Hockey se ut?".

    Jag känner inte till några studier om kampsport och våld. Däremot är det för närvarande starkast belagda teorin att aggressivt beteende ökar benägenheten för aggression. Det vill säga, om man tränar en sport där man beter sig aggressivt ökar risken för att man beter sig aggressivt i andra situationer. Studier jag läst har dock skett i laboratoriemiljö och på idrotter som amerikansk fotboll.

    Jag har svårt att värdera aggressiviteten i kampsportssammanhang jämfört med amerikansk fotboll. Jag har sällan upplevt aggressivitet i själva kampsportsträningen, dock ibland hos vissa utövare. Jag kan tänka mig att den är högre i amerikansk fotboll.

    Den som är intresserad av referenser kan finna det i "Anger, aggression, and interventions for interpersonal violence", edited by Timothy A. Cavell, Kenya T. Malcolm.

    För övrigt så är det pinsamt med läkare som uttalar sig utan att ha satt sig in i situationen och som vanligt är tyvärr media extremt vinklade.

    SvaraRadera
  30. Niclas, det verkar som om hela undersökningen är upplagd här:
    Participation in Power Sports...

    SvaraRadera
  31. Johan Y, mitt intryck genom åren må verka märkligt, men det är att kampsporterna inte är aggressiva och inte befrämjar aggressivitet. Snarare tvärtom. Det har nog väldigt mycket att göra med sporternas helhet och den nödvändiga respekten mellan deltagarna.

    Den norska undersökningen hävdar något annat men har rätt tunt med belägg.

    SvaraRadera
  32. En sak som jag tycker glöms bort i debatten, och som också var min första insikt när jag började träna kampsport. Man tränar ju faktiskt lika mycket på att skydda sig (jag vet att det låter dumt). Inte bara genom blockeringar, gard och sånt utan också genom att lära sig att ta smällar där det inte gör ont, inte är farligt etc. En liberalisering av regler (som t.ex. MMA i förhållande till boxning) leder ju också till att det blir fler sätt att skydda sig (man kan t.ex. hålla sig längre i clinch, brottas mer och på så sätt minska motsåndarens kraft i sina slag).

    För att försöka knyta ihop det i någon sorts slutsats: de som tävlar i MMA är lika mycket som de är experter på att slåss experter på att skydda sig. Det går liksom ut lika mycket på att _inte_ bli slagen som att lyckas slå. Något som tidigare sagts glöms bort i debatten.

    SvaraRadera
  33. Detta land av moralpanik! Hur neutral har debattledarna varit i debattprogrammen i tv hitills? Jag anser att det är en form av propaganda från media där de vinklar allt det hemska som att det skulle se ut så varje match. Som Stefan nämner så är liggande en stor del av mma där även i underläge kan få till låsningar även om man får slag på sig, enligt media är det misshandel när en ligger över en annan och tar emot slag. Frustration är bara ett av namnen, hoppas verkligen att som det står att rätt personer läser detta och förhoppningsvis kan förstå

    SvaraRadera
  34. jamen då är vi väl överens Stefan ;-)

    SvaraRadera
  35. Tack. Men det är precis den studie från 2005 som jag redan skrivit om förra vintern. Jag trodde att det handlade om en ny studie som kommit efter denna du länkade till.

    Olweus och Endresens studie är inget nybörjarverk, och de diskuterar en del tillkortakommanden i slutet av den. När folk kritiserar studien vore det klädsamt om de var så pass ödmjuka att de erkände att det är oerhört svårt att testa dessa samband.

    SvaraRadera
  36. Niclas, problemet är att i media betraktas undersökningens resultat som guds sanning. Jag tycker också att Olweus och Endresen är lite väl kategoriska i sina slutsatser, som de ogenerat slår fast.

    SvaraRadera
  37. Johan Y. Att träningen inte ger en katharsiseffekt och att aggressivt beteende ökar benägenheten för aggresssion är ju vad Olweus och Endresen menar sig ha funnit belägg för. Men, utöver vad som redan sagts om studien av mig och andra annorstädes, så kan man som lekman tillåta sig att fundera lite löst på hur man definierar aggressivt beteende och kanske också hur det avgränsas kontextuellt, alltså i vilket sammanhang det begränsas till. T ex, betraktar utövaren det som aggressivt att utföra tekniker som slag och sparkar? Är utövaren aggressiv under utövningen? I vilken anda eller sinnesstämning är det man tränar? Det må tyckas övermåttan korkat och naivt för många att alls ställa den frågan, då många rent intuitivt förknippar slag och sparkar med aggression. Men detta samband gäller inte nödvändigtvis i kampsportssammanhang, då syftet med utövningen ofta är att just lära sig disciplin, lugn, och behärskning. Det finns ju i Japan och Kina en intim koppling mellan kampkonst och Zen (läs gärna Zen och kampkonsterna, av Taisen Deshimaru)och rätt många inom MMA har tränat någon form av budo. Och även inom västerländsk boxning finns en form av hederskodex. Men för de allra flesta utövare i Sverige är det förmodligen ren motion som inte förknippas så väldigt mycket med vare sig aggression eller andlig träning. Det finns ju sedan länge t o m aerobicsklasser med slag och sparkar på mittsar och i luften. Och för andra som faktiskt förknippar träningen med aggression och som tillfälle att ge utlopp för den är den förmodligen oftast strikt bunden till träningslokalen med alla de begränsningar som där gäller för utövningen. Olweus och Endresen ifrågasätter katharsiseffekten. Jag undrar om den effekten kan vara olika i olika åldrar. Vår förmåga till empati och impulskontroll är ju inte färdigutvecklad ens i äldre tonåren. Deras studieobjekt var barn på mellan 11-13 år. Til sist, jag vill inte påstå att det inte skulle finnas personer som pga psykiska sjukdomar har sämre förmåga att kontrollera sina aggressioner och därmed inte borde träna utan hellre borde få hjälp av psykvården. Människor med olika grader av psykiska besvär finns ju överallt i samhället. Förresten, ni såg väl BBC-dokun The Truth about violence som gick i Vetenskapens värld? Den finns på youtube här uppdelat i 6 delar:
    http://www.youtube.com/watch?v=coSw0UMgKGQ

    SvaraRadera
  38. Får jag avsluta med att spamma denna länk, med anledning av att du även bloggar om jämställdhet. UR har videoinslag där forskare berättar om genuspedagogik, om hur pojkar blir män, och liknande grejer. Hyfsat intressant.

    http://www.ur.se/Vuxen/Samhalle/Genus/

    SvaraRadera
  39. Niclas, nog är våldet en fråga som inte har något enkelt svar. Kanske handlar det framför allt om människan-djuret inuti människan-samhällsvarelsen. Vårt samhälle är sannerligen inte entydigt när det gäller våldet - varken med avfärdande eller godkännande. Mixed signals, som det heter. Där går vi ofta vilse.

    I kampsporterna är min erfarenhet att människor som tränar seriöst har längre till våld och bättre självkontroll - men jag vet inte om det finns någon gedigen, oomtvistlig undersökning som bekräftar det. Våra idrotter har hittills varit så perifera att en sådan undersökning varit svår att genomföra, och inte av så stort intresse från vetenskaperna eller politikerna.
    Det vore utmärkt om vi fick frågan sakligt belyst.

    SvaraRadera
  40. Ge inte upp kampen!
    Dom ska inte få "förbjuda" MMA i Sverige.
    Grymt bra artikel gillar den starkt.

    SvaraRadera
  41. Våldet har många orsaker. Här är en artikelserie från DN, som du kanske sett. Denna handlar visserligen i huvudsak om mäns våld och mansrollen, men den tar i samband med det även upp fråga om arv respektive miljö. Eran favvo Martin Ingvar har en del att säga om testosteronets betydelse.

    http://www.dn.se/insidan/ar-man-brutala-av-naturen-1.468882

    SvaraRadera
  42. Torkar damm i bokhylla och återser ett boktips till alla svärdfantaster och historienördar:

    Richard Cohens "Svärdet". Några faktafel, men helt fantastisk i övrigt. Kapitlet om t ex filmfäktning är obetalbart, liksom alla historier om berömda tänkare som varit ivriga duellanter och fäktare.

    SvaraRadera
  43. Vilket djävla dravvel!
    Hästsport och motorsport har utsatt mig för livsfara ( jag har blivit sönder trampad av en hopphäst, voltat med en racerbåt) men under flera år av kampsportande endast fått blåmärken!
    Alkohol och snabbmat ger ju garanterade skador så gnäll på det i stället!
    Kampsporten håller mig frisk, Senast jag kollade var jag vid exceptionellt god hälsa!
    Däremot bittra,bleka och magra akademiker borde sluta avundas vältränade människor som har kul!

    SvaraRadera