fredag 18 december 2009

Författarna betalar sina egna stipendier


Jag har nyss fått besked från Sveriges Författarfond om att jag inte får något stipendium den här gången. Det är flera år sedan jag senast fick pengar därifrån, men det som gör mig tveksam till fonden är snarare hur konservativt och konventionellt den tänker i sina beslut - och varifrån pengarna kommer.

Författarfonden fördelar stipendier utifrån den biblioteksersättning som staten betalar för att författarnas böcker lånas ut på biblioteken. Från staten kommer en ersättning som är ungefär 1,28 kronor per boklån. 60% av detta (77 öre) betalas direkt till författarna, medan 40% stannar hos fonden och bildar pott till författarstipendierna som finns i olika storlek och långvarighet.

Fonden får in uppemot 1000 ansökningar varje halvår och beviljar sådär 15-20% av dem. Den här gången var det 928 ansökningar och 166 beviljades. Urvalet gör fonden med hjälp av diverse referensgrupper, men fondens styrelse fattar sedan beslut om alltihop. Där finns representanter för bl.a. Författarförbundet.

Författarnas egna pengar
Riksdag och regering pekar glatt ut dessa stipendier som exempel på statens generositet mot författarna, men stipendierna betalas faktiskt blott av författarna själva. Pengarna kommer ju från den ersättning de i enlighet med sin upphovsrätt ska ha för att deras verk lånas ut på biblioteken – och som redan från början är rätt snål om man jämför med vad de tjänar på sålda böcker.

Stipendier till författarna borde rimligen komma från andra källor än deras egna plånböcker. Det är inte klokt att av den redan dåliga ersättningen för boklån ska de bara få 60%, för att sedan tigga om återstoden via stipendier.

Som jämförelse kan nämnas att Statens Kulturråd delar ut många miljoner kronor direkt från staten i Litteraturstöd – till bokförlagen. Förlagen får alltså fräscha bidrag från statskassan, men författarna betalar sina stipendier själva.

Med andra ord gäller här detsamma som redan Jesus konstaterade: ”Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Matteus 13:12)

Vad är kvalitet?
När Författarfonden fördelar stipendierna gör de en kvalitetsbedömning av författarskapen. “God” litteratur ska premieras. Men vad är det?

Jag gjorde för några år sedan en undersökning av hur stipendierna fördelas och det visade sig – föga överraskande – att de författare som fick ojämförligt generösast tilldelning var poeter utgivna på Bonniers förlag, fast det inte är någon stor skara. Poeter över huvud taget var överrepresenterade gentemot andra författare, likaså författare utgivna på framför allt Bonniers, sedan Norstedts.

Samma sanning gäller så mycket i den svenska litteraturen: poeter på Bonniers får alla möjliga priser och stipendier, de recenseras flitigare och större än några andra författare, och så vidare.

Men Bonniers har sannerligen inte patent på den “goda” litteraturen, och poeter är inte nödvändigtvis bättre författare än andra. Det är bara en gammal förlegad kultursyn som hänger kvar, och Bonniers enorma grepp om den svenska litterära marknaden.

Därför är jag ytterst tveksam gentemot Författarfondens stipendier, oavsett om jag får dem eller ej. De är exempel på en föråldrad och konserverande kultursyn och en kulturpolitik som stinker av överhetstänkande.
Om inte Författarfonden kan ta sig ur denna trångsyn är det bättre att författarna får hela summan av biblioteksersättningen och stipendierna går i graven.

Som det nu ser ut är Författarfonden bara ännu en institution som motverkar den nödvändiga förnyelsen i litteraturen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

13 kommentarer:

  1. Mårten Fjällström18 december 2009 13:29

    Strängt taget kommer biblioteksersättningen också från direkt från staten, det är inte en skatt på bokutlån eller liknande som finansierar, utan det är den allmänna statskassan. Att den huvudsakligen delas ut i proportion till bibliotekslån (i alla fall om de är fler än ett lägre gränsvärde och färre än maxtaket) ändrar inte källan till pengarna. Om statens kulturråd betalade pengar till förlagen i proportion till utlåning så skulle det inte innebära att förlagen betalade för sina stöd.

    Den petiga kritiken till trots var det intressant läsning.

    SvaraRadera
  2. Hej Stefan,

    biblioteksersättningen har, som Mårten redan påpekat, ingenting med upphovsrätten att göra. Det är inte en ersättning för förlorad inkomst -- tvärtom säger upphovsrätten uttryckligen att författare inte har någon kontroll över, eller ersättning från, bibliotek för utlåning av deras böcker där.

    Biblioteksersättningen kom till långt senare än biblioteken och är en kulturpolitisk mekanism för att stödja svenskt författarskap och svensk litteratur. Till exempel får utländska författare ingenting när deras böcker lånas ut.

    Hur som helst är din skrivning om värdekonservatismen både intressant och relevant.

    SvaraRadera
  3. Mårten och Rick, jag tänkte nog att ni skulle ha åsikter om den saken ;)
    Jag tänkte lägga in någon parentes om att man kan ha åsikter om hela grejen med ersättning för boklån, men tyckte att det vore lite utanför ämnet.

    Jag menar ändå att den bärande tanken bakom biblioteksersättning är just vad den kallas: en ersättning till författarna för att deras böcker lånas ut på biblioteken. En fullt rimlig tanke i den syn på upphovsrätten som regering och riksdag säger sig ha. Deras syn på upphovsrätten går i och för sig att diskutera...

    SvaraRadera
  4. Namnet säger det, men historiken och innehållet säger något annat. Inkonsekvens är inte ett ovanligt resultat av en politisk process.

    Jag är lite lat så jag tar och länkar vad Björn Odlund skrev för drygt ett år sedan (klicka på webbadress), där finns också relevant källa.

    SvaraRadera
  5. För att kommentera biblioteksersättningen ytterligare: Den gäller vad jag vet endast svenska författare (hur nu svensk definieras här?). Vore det en "rättighet" relaterad till upphovsrätten vore det nog i strid med de flesta avtal och principer att den inte gäller utlåning av böcker av utländska författare.

    Så jag tycker nog att det rimliga är att betrakta det som ett statligt kulturstöd.

    Det där dokumentet som V tog fram om "det digitala biblioteket" för någon månad sen gav en rätt bra översikt över biblioteksrelaterade ersättningssystem.

    SvaraRadera
  6. Nej, ni gör politikernas ordval till objektiv sanning. Eftersom biblioteken länge hade lånat ut böcker utan ersättning till författarna kunde staten inte medge att det var en berättigad ersättning till dem - för det vore att medge tidigare missbruk. Men just det faktum att biblioteksersättningen baseras på antalet lån och till 60% ges till författarna direkt visar att det är precis vad det är fråga om.

    Det var också så Författarförbundet såg det, och poängterade det i kampen för att få förhandlingsrätt om ersättningens storlek.

    Jag tycker, som måste ha framgått i mina tidigare inlägg om upphovsrätten, att en ekonomisk ersättningsskyldighet främst ska gälla när det är ett ekonomiskt utnyttjande av upphovsmaterial - alltså när någon tjänar pengar på det.
    I fallet stat och kommun tycker jag dock det är rimligt att dessa volontärt ändå väljer att betala författarna för sådan service till allmänheten, eftersom det bör vara offentlig verksamhets princip att erkänna värdet av konstnärligt arbete och därför angeläget medverka till goda ekonomiska förutsättningar för det.

    SvaraRadera
  7. 1) Bibliotekspengen är ingen ersättning, utan ett frivilligt åtagande från staten. Som påpekats säger uppovsrättslagen att bibliotek får låna ut utan att lämna ersättning.
    2) Det är inte sant att 60% i slutänden går till författarna direkt. Det blir tvärtom över 60% som går till kommittéutsedda stipendier. Så här är det: men börjar mycket riktigt med att lägga 60% i författarhögen, men sedan drar man därifrån:
    a) överskjutande belopp från dem som får allra mest enligt en övre-gräns-regel.
    b) alla belopp som är under 2000 kr.
    De över- och underskjutande beloppen hamnar i kommittéernas stipendiehög, och blir därmed totalt uppemot 2/3 av beloppet.
    Jag är *oerhört* kritisk till att man stjäl pengarna från dem som tjänar minst, och förmodligen behöver dem bäst. Men förespråkarna av kommittébestämda riktade kulturstöd är så oerhört kåta på pengar att de inte drar sig för att ta från de fattiga och ge till författarmedelklassen. Resultatet blir att jag som har 10 böcker - inräkn fack, översättn jag gjort, deltagande i antologier -som alla gått till biblioteken bara något enstaka år fått bibliotekspeng. Alla andra år har min bibliotekspeng bara stulits av Sveriges Författarfond och getts till dem som behöver pengarna mindre. Några stipendier har jag aldrig fått, trots otaliga ansökningar under 20 års tid.
    3) När jag i början av 90-talet gick på Journalisthögskolan gjorde jag ett grävjobb om SvFF. Undersökte vilka som fick pengarna etc. Man kan väl säga att det finns iaf lätta tendenser till svågerpolitik, men framför allt starka tendeser till en viss politiskt korrekt kultursyn. Gynnas gör t ex smala poeter, invandrarförfattare, kvinnor - direkt missgynnade är t ex genreförfattare.
    SvFF stjäl från de fattiga, tar 2/3 av pengarna och använder dem för att främja en viss, smal kultursyn baserad på fördomar (= att döma på förhand, en förinställd syn på vad som är "bra" kultur).
    Systemet är föraktligt. Det MINSTA som bör göras är att skippa kommittéutsedda stipendier och rakt av ge pengarna till författarna i direkt utlåneproportion.

    --Ahrvid

    Ps. Och eftersom Rick Falkvinge tydligen är i denna tråd: DRA BORT PIRATPARTIET FRÅN "KLIMAT"-ENGAGEMANG! Det är oförenligt med PP:s påstådda neutralitet utanför IT-frågor och frotterande med "klimathot" är rent sakligt pinsamt och belastande!

    SvaraRadera
  8. Ahrvid, jag orkade inte gå in på de där detaljerna om fördelningen - framför allt för att jag var omedveten om att proportionerna blir så hiskeliga i slutänden.
    Begränsningen uppåt har ändå en poäng, som jag har för mig att bl.a. Astrid Lindgren insisterade på - annars hade hon fått sådär hälften av alltihop.

    Jag är mycket medveten om Författarfondens fördomar och styvmoderliga behandling av genrelitteratur och allt annat som inte av en försoffad kultursyn betraktas som "fint".

    Jag minns när jag var relativt färsk författare och Författarförbundets förste vice ordförande, tillika pamp i Författarfonden, förklarade för mig att de hade ett gott öga till mig (som ung och pikant annorlunda), men, sa han: "I stipendieansökningarna, nämn inte astrologin."

    Jag var uppstudsig förortsgrabb och ogillade instinktivt sådana fingervisningar, så jag har ända sedan dess varit väldigt noga med att alltid nämna astrologiböckerna i mina ansökningar.
    Strindberg hejar på i sin himmel.

    SvaraRadera
  9. Det är klart att ur någon synvinkel kan det ses som en ersättning, i den bemärkelsen att det utgår pengar, men jag tycker ändå att det vore bättre att hitta en annan term då ersättning lätt uppfattas som "kompensation" vilket inte alls är fallet med biblioteksersättningen. Det är ett kulturpolitiskt stöd.

    Det tydligaste påvisar att det är ett kulturstöd och inte en ersättning som någon har "rätt till" är i min mening att det bara går till författare som skriver på och översättare som översättare som översätter till svenska (något förenklat).

    Likaså är den fördelning av pengarna med en del som går direkt till författarna och en del som stipendier mm. något som visar på att det är ett kulturstöd. Hade det varit en ersättning som någon hade "rätt till" hade det närmast varit förskingring att inte ge 100% till författarna direkt. Hur mycket av pengarna som ska fördelas direkt respektive via stipendier kan man ha olika åsikter om och är en ren politisk fråga, delvis inom fonden, delvis allmänpolitiskt (förordningens utformning).

    Hmm, jag tror jag får sätta mig å skriva det där blogginlägget om biblioteksersättningen som folk har tjatat på mig rätt länge nu... :-)

    /Björn, biblioteksstudent.

    SvaraRadera
  10. Björn, jag tror inte att Författarförbundet håller med dig om den tolkningen.
    Är det bara jag som kommer att tänka på Orwells 1984 och nyspråk?

    SvaraRadera
  11. Nä, det tror inte jag heller. Faktum är att jag _vet_ att föregångaren författarföreningen stred för sin åsikt att dom hade "rätt till ersättning" (i betydelsen kompensation). Men läser man dåtidens politiker i deras argumentation i den politiska debatten inför införandet av systemet och hur det skulle utformas kommer åtminstone jag till slutsatsen att det det politikerna menade handlar om kulturstöd.

    (ska försöka återkomma med referenser, det var ett tag sedan jag läste det där, dessutom är det inte den bästa tiden för referensdykning.)

    SvaraRadera
  12. Hej. Vad gör jag? En bok kommer ut om ett par veckor på amerikanskt förlag och jag har en som legat på vänt på tok för länge som jag ska självpublicera. 290 euro fattas och INGEN så här långt har velat sponsra en debutant (trots kontrakt och allt). Tacksam för feedback.

    SvaraRadera
  13. Fredrik, menar du publicering i Sverige eller annorstädes?
    För internationell publicering, se Print on Demand-lösningar som t.ex. Createspace.

    SvaraRadera