söndag 27 december 2009

Namnet Skarsgård är ingen garanti


Jag hör inte till Björn Ranelids beundrarskara, utan anser att han mest staplar kladdiga adjektiv på varandra och kallar det aforismer. Men nu har han sagt en viktig sanning om nepotismen: Skarsgårdar och andra har sina berömda fäder att tacka för sina karriärer. Det luktar.

Vi lever i ett klassamhälle, och dess främsta mekanism är att barnen följer i föräldrarnas fotspår. Därför får en Skarsgård genväg till Hollywood, eftersom hans far redan etablerat sig där, och en Alfredsson och en Bergman har halkat in i filmens värld utan att behöva gå den långa vägen med låga odds.

Det är ett elände. Ibland har dessa barn till storheter en viss talang, men sällan så till den grad att de förtjänar den genväg de får – eller så att andra, utan berömda föräldrar, ska skuffas undan. Men så är det ideligen. Och kontentan är solklar: Till den grad vårt samhälle prioriterar släktskap framför genuin talang, till samma grad vittrar vår kultur sönder.

Vi måste komma förbi nepotismen för att kunna berika vår värld med den sällsynthet som bländande begåvning utgör. Annars lyfter vi aldrig ur det mediokra, som är maximum av vad nepotismen kan ge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

37 kommentarer:

  1. -"Jag hör inte till Björn Ranelids beundrarskara"

    phhuu...där gjorde du mig riktigt rädd, läste först Ranelid och beundrarskara bara. Ranelid har ingen beundrarskara vad jag vet.

    SvaraRadera
  2. Surt sa räven. Det finns många sätt att att få chansen: Vara på rätt plats vid rätt tillfälle, snubbla över rätt tuva, vara född av rätta föräldrar. Framgång får du oavsett detta enbart om du har talang och kompetens. Jämför alla dokusopor. Nepotism kan vara allvarligt men dessa exempel är rent trams

    SvaraRadera
  3. Om man anlitar någon i nepotistisk anda så är det ju ett bevis på att man inte tror på sin egen produkt. Man måste få draghjälp. Lite där tror jag att problemet sitter. Det finns för få med naturligt och rättframt storhetsvansinne.

    SvaraRadera
  4. Charlie, det var friskt och festligt resonerat. Fram för mer storhetsvansinne i konsten!

    SvaraRadera
  5. (Ang Ranelid skrev jag nedanstående, som också stått i DAST Magazine, när BL angripit deckardrottningarna, och påstått att en miljon svenskar kan skriva som Liza Marklund. Mel "Min soldat", känd beredskapssång.)

    Herr Ranelid förklarar han är lysande språklig
    Kan hända för den skull vi finner honom tråkig
    Men nu har ju alla deckardrottningmani
    Vi såg i hans bibliografi:

    Hans ord är för stora och hans världsbild för trång
    Hans böcker är för smala och han skriver för långt
    Men det gör detsamma
    för kulturens soldat
    någonstans i TV

    Vi ser uti rutan att han har läppglans i smyg
    Han rakar sina armar och är allmänt litet drygt
    Men det gör detsamma
    för kulturens soldat
    någonstans i TV

    I givakt de måste stå, kvinnorna som toppar listor små
    De skriver deckare, och gör Björn till häcklare

    Han sa att den är knapp den dusören jag får
    Men de får så mycket - åh så illa jag mår!
    Kan det va' detsamma
    för kulturens soldat
    någonstans i TV?

    Och i går på hans förlag kom bästa bok på 40 år
    Miljoner skriver som Liza, men denna bok är svår!
    Så kom upplagesiffan och den var inte stor
    Hans läpp börja darra och han gorma' och svor
    Och det gör ej detsamma
    för kulturens soldat
    någonstans i TV!

    Problemet med Ranelid är hans oförblommerade självhävdelse. Han skryter om sig själv så att man mår illa.
    Ang den nya adeln, är det förmodligen så att oerhört många som jobbar med media, inom konstnärliga skrån o dyl har kändis-föräldrar, ofta från samma verksamhetsområde. Det är bara det att det sällan uppmärksammas. Det måste finnas tusentals fall! Jan Myrdal - två nobelpristagarpäron! Jan Guillou - hans dotter är i media. Harry Brandelius dotter blev nyhetsankare på TV. Sam J Lundwalls dotter har blivit förlagsredaktör på Bonniers.
    Så där kunde jag fortsätta.
    Kanske därför dokusåpor blivit poppis. Enda sättet för vanligt folk att få 15 warholska minuter utan att välja rätt föräldrar.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  6. Ahrvid, tack för den skojiga visan om Ranelid. Jag finner honom vara exakt Andersens saga om kejsaren med de nya kläderna - spritt naken. Han använder ett väldigt blommigt språk för att säga bara plattityder. Till och med Guillou framstår som Nobelpriskandidat i jämförelse.

    Och du har tyvärr rätt - nepotismen härjar som en farsot i kulturen. Därför får Sverige alltför få giganter.

    SvaraRadera
  7. Jag tycker det luktar betydligt mer när nepotismen sker i maktsammanhang, ex. f.d. utrikesminister Lennart Bodström och far till f.d. justitieminister Thomas Bodström.

    Just med fallet Skarsgård så är jag benägen att hävda att de givetvis haft fördelar av släktskapet med Stellan men att de ändå är en sällsynt begåvad familj. Alexander hade jag en statistroll mot för några år sedan och han var imponerande både för sin seriositet och för sin brist på divalater.

    SvaraRadera
  8. Jag har en fråga som inte rör ditt inlägg.
    Jag är intresserad av astrologi, och har märkt att amerikanska tolkningar verkar skilja från de svenska. Liz Greene i (den svenska översättningen) Horoskopets texter, påstår att mitt soltecken är Fisk, medan exempelvis du påstår att jag är har soltecknet Vattuman. Själv känner jag mig som en Vattuman, men det kanske kan bero på att både Venus och Merkurius i mitt fall ligger i Vattumannen? - Och därav känner jag mig som en Vattuman, trots att mitt soltecken kanske är Fiskarna?

    SvaraRadera
  9. Erika, du kanske är född i gränstrakten mellan två tecken - i regel runt den 21:a i varje månad? Se till att få ditt horoskop exakt uträknat, så vet du besked. Det finns sidor på nätet som gör det gratis.
    Annars är det förstås som du säger att en klase planeter i ett tecken gör att man enligt astrologin har många av dess egenskaper - även om inte just solen är där.

    SvaraRadera
  10. Thomas Tvivlaren, jag håller helt med dig - det är värst när nepotismen härjar i maktens korridorer.

    Jag var kluven när jag nämnde Skarsgård som exempel, eftersom jag är en stor beundrare av Stellan och anar att även sönerna vet en hel del om hur man gör kött av en roll. Dock undrar jag hur många talanger som går oss förbi för att de inte är släkt med rätt personer.

    SvaraRadera
  11. Problematiken är även omvänd. Många artist- och skådespelarbarn upplever att de måste prestera bättre än andra för att tas i beaktande. Man förväntar sig mer av det genetiska arvet, vilket innebär att den eventuella talanglösheten blir tydligare och misslyckandet större. Och ingen vill anklagas för nepotism. Därför kan det många gånger vara svårare för barn till artister och skådespelare att slå in på samma bana som sina föräldrar.

    SvaraRadera
  12. Isabella, nog kan det var så för en Ekman eller Skarsgård. Dock, de får chansen, vilket inte är fallet för många andra.

    SvaraRadera
  13. Dock bör du inte glömma att många går i sina föräldrars fotspår även i långt mindre glamorösa sammanhang. Har man växt upp med teater är det inte konstigt om teatern lockar. På liknande sätt lockar som vi alla vet en framgångsrik person ofta sina landsmän med sig till oanade stordåd inom samma område, som det berömda exemplet med Borg/Wilander/Edberg m fl visar.

    Så ditt resonemang går knappast att föra i bevis, åtminstone inte tillämpat på enstaka fall.

    För övrigt håller jag med Isabella. Gösta Ekman den yngre är en begåvad herre som i hela sitt liv tycks ha varit upptagen av att be om ursäkt för sitt fadersarv, snarare än att fullt ut ta vara på sin talang - eller våga förverkliga sina drömmar inom ett helt annat område, vilket det nu skulle vara. Detta helt subjektivt uttryckt, givetvis, sanningen om den saken vet förmodligen bara han själv.

    SvaraRadera
  14. Erika Bengtsson28 december 2009 11:33

    Ja, precis, jag är född den 19e. Vissa källor anser att Vattumannen endast sträcker sig framtill 18e februari, senare födda (framtill någongång i mars) tillhör Fiskarna.
    Hursomhelst kanske jag även kan ha glädje av ett horoskop där Soltecknet är inkorrekt - Såvida inte hela horoskopet blir missvisande p.g.a. fel soltecken?

    SvaraRadera
  15. ... frågan är alltså om det finns risk att flera planeter hamnar i fel tecken, om Soltecknet är missberäknat.

    SvaraRadera
  16. Ps. Gillar tanken på storhetsvansinne, i begreppet av gränslös kapacitet, inom all verksamhet. Fram med potentialen nu!
    Det kommer att ske...

    SvaraRadera
  17. Mattias, med Gösta Ekman j:r var det uppenbart att han kämpade emot sitt ståtliga arv genom att göra revy och sig själv till en pajas. De seriösa skådespelartakterna smög sig fram ändå med tiden, så i hans fall är verkligen blodet tjockare än vatten.

    Visst finns nepotism som lyckas - och i alla samhällsskikt - men i vårt klassamhälle bidrar det till stora orättvisor och till att många förtjänta inte får chansen. Dagens banala mediemekanismer gör dessutom att filmbolag med flera föredrar att satsa på skådisar som må vara debutanter men redan kända genom sina föräldrar.

    SvaraRadera
  18. Att släktnamn gör det svårare säger ju bara de som har svårt att acceptera att de haft fördelar. Jämför hur lätt det är för en slumpmässig medborgare att få visa sina talanger jämfört med någon som heter Skarsgård så blir det bara larvigt att säga att han har haft en uppförsbacke på grund av sin far. I bästa fall kan man ju hoppas på att de inte bara har en fördel med kontakter utan att de också haft bättre möjlighet att lära sig hantverket.

    Själv tycker jag att det är allvarligare att nepotismen regerar politiken och journalismen. Det sätter hela vårt samhälle i gungning när de områdena skapar sitt eget adelsväsende. Där är det inte heller enbart hantverk som är viktigt utan folklig förankring. Något varken den gamla adeln eller den nya är bra på.

    SvaraRadera
  19. Jag förstår tyvärr inte riktigt problemet. Hela världshistorien är fylld av nepotism. I stort och smått. Vi ärver inte bara möjligheter från våra föräldrar utan även makt och pengar o s v. De som lyckas utan dessa genvägar, gör det oftast genom sina kontaktnät av vad slag det månde vara. Kompisism? Gentjänsteism? Och vad händer med nästa generation? Den efter den som var sin egen lyckas smed? Darwinism?
    Man lyckas ofta genom chanser man tar än genom de man får.
    //svenne

    SvaraRadera
  20. Johan Y. Larvigt eller inte, men det är inte alltid en fördel att ständigt bli jämförd med sina kända föräldrar. Den eventuella extrachans man får leder ingen vart om man inte har talangen. Och, som sagt, förväntningarna är höga på det genetiska arvet.

    SvaraRadera
  21. Ang nepotism är media, konstnärliga områden osv en bedömningssport. Man springer inte snabbast, vilket kan mätas med en klocka, utan man skriver det som någon annan i bestämmande ställning *tycker* är bäst.
    Och i bedömningsporter är kontakter, släktskap o dyl av stor nytta. Den som heter Skarsgård har mycket lättare att få en provspelning än den som heter Svensson. Och vid tyckandet om hur provspelningen gick spelar det nog också in att pappan är berömd. Pappan har dessutom sin telefonbok med kontakter och kan ordna många fler provspelningar.
    Den som inte har detta, får det mycket svårare att komma in. På samma sätt funkar det i media. T o m det lilla Teknikmagasinet jag en gång var på - tog in pryos på basis av tidigare kontakter! (En var t ex revisorns son. Jag säger inte att han gjorde bort sig utan han skötte sig. Jag säger bara att det är så det går till.)
    Jag vet inte om man kan motverka systemet. (Enda sättet vore möjligen att främja marknadens bedömning och s k kommersialism. Publikens bedömning är neutralare än farsans kompis! Och f ö tycker jag kommersialism är bra. Publiken har bättre smak än folk tror.)

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  22. Isabella. Nej, visst går det att hitta enskilda problem med att ha en känd förälder i samma bransch. Men att andelen artister med kända föräldrar är så hög beror knappas på genetik. Det är som Ahrvid säger. Att ha en tjock telefonbok (eller många telefonnummer i mobilen) hjälper enormt. På samma gång som man blir jämförd med sin förälder blir man också bedömd av människor som känt en sen man var en söt liten knott. Egna barn och andras ungar helt enkelt. Det går helt enkelt inte komma undan s.k. ingroup bias, i brist på svenska termer, du är mer välvillig mot människor du känner och tycker om oavsett du vill eller inte.

    SvaraRadera
  23. Steg 1:
    Avskaffa monarkin i dess nuvarande form, ersätt med t.ex. vald monark eller republik.

    SvaraRadera
  24. I sporten och företagarnas värld är det mer accepterat att barnen följer i sina föräldrars spår. Att knipa en a-lags plats i samma klubb som pappa spelat i sker inte för att efternamnet är känt. Antingen platsar man eller så får man sitta på avbytarbänken. Och att ett företag ärvs av barnen är naturligt.Om företaget överlever den kritiska tredje generationen var det även lyckat. En sak till: hela idén med adel är att den inte ska vara folklig. Vad betyder egentlig folklig? Det kan vara ett nonsensord.

    SvaraRadera
  25. Glöm då heller inte bort denna Mona Sahlins dotter som stack frm näsan och fick en praktikplats+en fetcheck med anställning under Washington ambasadens tak.

    Jag länkar till en artikel nedan. Detta stör mig enormet eftersom politiker speciellt i Monas position borde framstå som gott exmpel.

    SvaraRadera
  26. Jag har ibland funderat på om man inte bör återinföra adelskap, modell Storbritannien. Poängen är att det skulle bli billigare än avgångsvederlag och meningslösa reträttposter på UD (där gamla landshövdingar som gjort bort sig får sitta och böja gem, till jättelöner).
    Det skulle alltså vara personliga adelskap, som inte ärvdes, och skulle inte ge några ekonomiska fördelar (inte skattefrihet eller något alls, som adeln förr i tiden). I Storbritannien delas adelskap (personliga, som inte ärvs) ut som belöning för framstående insatser.
    En misslyckad politiker som skall försörjas à 100 000 kr/mån (inkl arbetsgivaravgifter) 15-20 år framåt kostar tiotals miljoner. Varför inte ge vederbörande en fin, meningslös titel (men inga pengar). Och andra kan också få personliga adelskap för *reella* insatser som faktiskt betytt något (och det kan inte vara helt fel).
    Bara en tanke.
    Putäll på er, grevar och baroner!

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  27. Gott Nytt År, Stefan!

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  28. Intressant ämne och intressanta kommentarer. Rent allmänt tycker jag inte att barn till kända föräldrar ska diskvalificeras på grund av sitt efternamn. De måste också ha en chans att ta sig fram i livet. Rent historiskt finns det väl dock få exempel på att sönerna överträffat sina fäder, jag tänker t.ex. på Carl von Linné jr, som fick sin professorstitel tack vare sina släktband men som inte på långt när uträttade samma storverk som sin berömde far. Om kändisbarnen står i vägen för andra som bättre hade förtjänat jobbet/uppdraget är en intressant fråga. Jag tror att kändisskapet i sig kan vara en fördel som får en arbets/uppdragsgivare att välja just den personen, i alla fall om det är en medelmåttig insats som krävs. För verkliga genier behövs inte kända föräldrar för att ta sig fram. Både Michael Jackson och Zlatan Ibrahimovic är exempel på personer som kommer från modesta miljöer men som gjort sig ett namn och en förmögenhet i kraft i sin enorma talang.

    SvaraRadera
  29. Barn till föräldrar med akademkiska poäng är också de som oftare förtsätter till eftergymnasiala studier. Barn till föräldrar utan akademiska poäng läser väldigt sällan vidare. Jag menar att det är samma fenomen inom de konstnärliga yrkenan. Nepotism blir det först då antagningar eller anställningar sker omdömeslöst.

    SvaraRadera
  30. Deterministen, du har alldeles rätt i att barn tenderar att följa ungefär i föräldrarnas fotspår, oavsett vilka de är. Nepotism blir det när de får genvägar och slipper de mödor på vägen som är ofrånkomliga för andra. Det är alltför vanligt - och ej blott i kändisyrken.

    SvaraRadera
  31. Kärleken är de skitt som håller universum samman! Och kärlek är i grunden att utväckla sitt ego. Man speglar sig i andra människor. De goda bygger upp medan de mörka vill man med ork, mod, kunskap och inlevelse trasformera till något ljusare.

    Misstag gör vi alla, det är av dem vi lär oss
    mest. Det är så att säga summan av kardemumman.

    Gått nytt år Stefan tillönskar Rålle.

    PS. Detta med Vattumannen och vårdagjämninen
    skapar ett "hopp och utmaning för mig" i den stundande globaliserinens "tidevarv", Väl mött!

    SvaraRadera
  32. Det är möjligt att jag läst och missat din poäng. Bör inte kritiken riktas mot de som ger kändisbarnen fördelar?.

    SvaraRadera
  33. Deterministen, det har du alldeles rätt i. Jag misstänker att det rätt ofta är kändisarna själva och deras vänner i diverse branscher.

    SvaraRadera
  34. Usch för allas ert tal om Björn Ranelid! Det är lågt! Den som sa det han var det!

    Vad det gäller nepotismen vill jag instämma. Tror att nepotismen gräver kulturens grav. Tycker att den är att likna vid nazismens blod och jord. Tror att allianser som ingås på basis av något annat än ett fritt val är destruktiva. Vi ser det hela tiden. Folk gör sina sympati och allians val utifrån sådant som hör en äldre stamkultur till. Man väljer utfrån ras, nation, familj, grupp, kön, ålder, yrke, inkomstnivå och en hel mängd andra oväsentligheter som inte har något som helst att göra med saken ifråga.

    SvaraRadera
  35. Hej!
    Jag tycker ju som den stenbock jag är att den diskussion man pratar om här är meningslös och kortsiktig.

    Är inte uthållighet/kreativitet/motgång nyckelord för framgång? Genvägar som nepotism,om det gäller riktigt ärligt menad talang, så är det väl plus minus noll vad gäller om han förtjänar det eller ej?

    Oavsett så handlar det om att trivas, tycker jag, med det man sysslar med oavsett vad farsan eller någon pysslar med och ger för fördelar

    SvaraRadera
  36. He!:)

    Missade att det redan någon som hette peter så jag vill klargöra att det inte är två peter efter varandra

    SvaraRadera