söndag 3 januari 2010

Raserier runt Ranelid


Björn Ranelid passade på att ge igen mot sina belackare i SVT:s Stjärnorna på slottet. Det var som vanligt med honom en massa måleriska ord, men inte utan viss substans. Hans argaste kritikers fördomar blottas idag i deras reaktioner.

Jag tycker att Ranelid är en hopplös misshandlare av det svenska språket, som han polerar så det blänker men samtidigt förlorar all skärpa. Hans svaghet för flerstaviga ord gör också att han inte sällan går vilse i användningen av dem. Framför allt får han sällan annat sagt än banaliteter kamouflerade av allt retoriskt glitter.

Men i TV-programmet menade han att några av de mediagestalter som kastat sig över honom snarare klandrat hans utseende, eventuella fåfänga och karaktär, än analyserat hans författarskap. Det är i så fall mest genant för dem.

Att Linda Skugge hör till den skaran förvånar mig inte ett dugg. Det är väl precis vad hon har baserar hela sitt skriftställarskap på? När Expressens dåvarande kulturchef Per Svensson (numera på Sydsvenskan) valde henne att recensera Ranelids roman Kvinnan är främsta könet måste han ha förstått hur illa det skulle bli.
Valet är ytterligare märkligt, eftersom hon varken dessförinnan eller därefter har recenserat någon bok på Expressen – så vad hade hon på den uppgiften att göra?

Per Svensson undviker att svara på den synnerligen berättigade frågan när han idag får yttra sig i pressen om Ranelids angrepp. I stället säger han (till Aftonbladet) att det är “otroligt fjompigt och fjantigt att älta detta”.

Märkligt ordval. Fjompigt och fjantigt? Att ifrågasätta valet av en helt oprövad recensent och att kritisera innehållet i denna recension? Är det inte högst relevant och angelägen kulturdebatt? Att Per Svensson fortfarande inte vill berätta varför han valde Linda Skugge visar att frågan bränner även honom, fast det gått sju år sedan det hände.

I samma tidning svarar också Leif GW Persson på Ranelids angrepp, som även riktades mot honom. GW kallar Ranelid “en blonderad fjolla som springer och plastikopererar sig hela tiden”. Och så drämmer GW till med samma argument som Jan Guillou brukar ta till mot sina kritiker: att Ranelid snarare är avundsjuk för att GW:s böcker säljer så mycket mer. Som om kultur vore en fråga om kvantitet och den som tjänar mest pengar borde få Nobelpriset.

Både Per Svensson och Leif GW försöker förringa Ranelid genom precis sådana uttryck som används mot kvinnor – eller mot homosexuella män. Fjompigt, fjantigt, fjolligt. Jag tvivlar på att Ranelid är någon queerideologins banérförare, men det är uppenbart att andra män i kulturmenageriet har väldigt svårt för något i hans uppenbarelse och verksamhet, som de uppfattar som omanligt.
Jag tror att de helst av allt skulle vilja att han vore bög, så att han bekräftade deras föreställningar om manligt och kvinnligt.

Jag såg faktiskt Ranelids svada i TV-programmet. För första gången gjorde hans ord mig betänksam, för jag anade att det låg åtminstone något i dem. Idag, inför hans meningsmotståndares reaktioner, är det uppenbart.
Märkligt nog är det just inom kulturen som de mest reaktionära könsrollerna och könsfördomarna odlas, om än i smyg, bakom en retorik minst lika kamouflagemässig som Ranelids brukar vara, blott med annat innehåll.

Aftonbladet skriver om saken här, Expressen, som det i hög grad handlar om, skriver här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

37 kommentarer:

  1. Jag har inte läst Ranelids böcker men gillar honom ändå därför att han provocerar fram intoleransen hos en del. Sen måste jag säga att intervjuerna med honom kan aldrig bli annat än rent fantastiska! Ranelid och Ernst Kirschsteiger,eller vad han heter, är medicinen mot torr, tråkig, själadödande cynism och vuxenmobbing. Sen är jag djupt imponerad av hur han hanterat sin tinnitus.

    SvaraRadera
  2. Men det är helt ok att vara intolerant mot Annika Lantz. För det är ju nästan bara skoj, typ ^^
    http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/02/v-gar-annika-lantz

    SvaraRadera
  3. Nästan bara på skoj, menar jag

    SvaraRadera
  4. Glöm inte Lars Gustafsson i Vinter i P1
    http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3300&artikel=3291767

    SvaraRadera
  5. Jag har ett knepigt förhållande till Linda Skugge. Ibland tycker jag att hon är mest attityd (mycket snack, litet verkstad) men ibland kan jag tycka att hon verkar rätt vettig. Hon har skällt ut feminister och startat ett PoD-förlag. Men varför hon fick recensera Ranelid tror jag är enkelt att svara på: Expressen ville säkert ha ett par helt nya ögon, som gav nya perspektiv på Ranelids bok. Ranelid har attityd och då kanske en annan med attityd bör ta för sig av boken - det kan bli något (och det blev det också!). Det är väl ingen djäkel som vill läsa ytterligare en trist räka om "författarens tematiska förhållningssätt" m m.
    Nå, jag kan begripa Ranelids kritik i sak, men han överreagerar något alldeles våldsamt! Det var *sex år* sedan Skugges läppglans-recension och Ranelid vevar fortfarande om det. Alla skulle ha glömt det om han inte oavbrutet påminde oss.
    Och i "Slottet"-programmet fick vi veta att det skrivits 400 artiklar och gjorts 35 TV-inslag om det! Ranelid har suttit och räknat dem...
    I sex år har Ranelid suttit och fört bok över en iofs elak men ändock recension!
    Karln är så självupptagen att det blir plågsamt, men hävdar trots det (i flera repliker bara i "Slottet" nekar Ranelid till det) att han inte alls är fixerad vid sig själv. I andra sammanhang har han skrutit över hur mycket han säljer, hur mycket han översatts, hur populär han är som föredragshållare, osv - bara för att i nästa bisats lägga till att han naturligtvis inte alls är självupptagen...
    När han gav ut en ny bok för ett par år sedan hävdade han, på fullaste allvar och utan att blinka, att "det här är den bästa bok som utgivits i Sverige de senaste 40 åren". Inte den bästa av Ranelid - utan den bästa *över huvud taget*. Ranelid hävdar, utan att blinka och uppenbarligen tror han på sig själv: Ingen författare i den svenska historien har blivit så förföljd och förtalad som jag. Verkligen? (Strindberg? Harry Martinson? Carl Jonas Love Almquist? Många, många andra.)
    Den distans Ranelid har till sig själv kan mätas i nanometer. Då syns det i alla fall mig som en bra idé att sätta en terrier som Linda Skugge på honom. Hon har också sina olater m m - but it takes one to know one.
    Och Ranelid skall bara vara tacksam. Efter läppglans-stormen-i-fingerborgen ökade nog hans försäljning, han fick ännu fler inbjudningar till TV-program, m m. Ranelid-aktiekursen steg rejält.

    --Ahrvid

    Ps. Och jag skiter i att han retades för sina läppar i skolan och genomgått operationer för det. Och det gör nog alla andra också. Det finns miljoner människor som haft värre problem.

    SvaraRadera
  6. Ahrvid, jag måste säga att du har flera poänger och dessutom ett underbart frejdigt sätt att framföra dem.

    Vi är rörande överens om att Ranelid är allra minst verklighetsfrånvänd i sin syn på den egna litteraturen.
    Kanske ska hans envisa gnyende ses som en modern kulturputtes knep för att hela tiden hålla sig i rampljuset? Det funkar tydligen.

    Vilket inte hindrar att såväl Per Svensson som Leif GW avslöjar sin egen trångsyn när de svarar honom.

    SvaraRadera
  7. "Vilket inte hindrar att såväl Per Svensson som Leif GW avslöjar sin egen trångsyn när de svarar honom."


    Ja. Det känns som dom trängs.

    SvaraRadera
  8. Hej Stefan

    Har du kollat om Ranelid, har en stark Pluto? Jag har en känsla av att han har det, han går ner in djupare med vad han säger, och ut kommer det dolda ur munnarna på belackarna.
    För jag kan känna igen det där med att SE mer se annat, än bara det uppenbara. Det är inte alltid en lätt sak. Men medför större ansvar, det ansvaret tycker jag nog Ranelid tar, för han vet att det han nu sa, kommer ge motvärn och skott tillbaka, som avslöjar deras dolda tankar. Och elaka påhopp borde inte förekomma i kulturvärlden. De borde se varandra som olika inspirationskällor.

    Bra skrivet!
    Mvh Sarasvati

    SvaraRadera
  9. Tredje gången gillt! Hoppas den här kommentaren "tar" och inte som de två övriga försvinner ...
    Jag tycker du skriver om det här så bra att jag egentligen inte behöver kommentera. Annat än med ett Bra skrivet!

    Att recensera en författare med att beskriva hans utseende, läppglans, hårfärg, hudfärg på ett raljerande sätt är mobbing. Och för Ranelid en mycket mycket "öm tå" eftersom han håller reda på inlägg o s v i ärendet noga och inte kan låta bli att "ge igen" när han nu fick chansen med en sån jättepublik. Han har blivit mobbad för detta ordentligt sedan barnsben så taggen är nog inte så lätt att dra ut ... trots hans framgångar som författare och föreläsare. Jag är allergisk mot mobbing överallt vad den uppträder, i skolan, på dagis, i arbetslivet, i offentliga livet, politiken och kulturlivet. Det är lågt och dumt att behöva hänge sig åt sådan./Skatan

    SvaraRadera
  10. Men vad intressant Stefan Stenudd! Tänk att just du engagerar dig i detta. Du som gömd bakom namnet Bong har en lång karriär bakom dig som mobbare av restaurangägare. Utan några som helst meriter eller kunskaper har du oemotsagd fått härja vilt och för all framtid förstöra livet för många hårt arbetande restaurangmänniskor. Du som inte dragit dig för att ljuga och förvränga verkligheten så mycket du orkat när du haft lust med det. Intressant!

    SvaraRadera
  11. Ahrvid, Ranelid må vara "för mycket" på många sätt, men hur gör det honom till ett tillåtet offer för vuxenmobbning? Om vi tillåter angrepp på personlighet och lyten i vuxenvärlden, hur kan vi då få bukt med mobbningen bland våra barn?! Och din slutkläm att det finns folk som har det värre tycker jag verkade lite väl "spik i foten" mot "franska revolutionen".

    SvaraRadera
  12. Anonym 18.58, det säger du som anonym. Det säger nog allt.

    SvaraRadera
  13. Jag kommer mycket väl ihåg att Ranelid deltog i något direktsänt (?) debattprogram i anslutning till Skuggerecensionen tillsammans med Per Svensson och Natalia Kazmierska, vilket åtminstone inte tydde på feghet för han riskerade ju bara att bli slagpåse igen. Både Per Svensson och Natalia Kazmierska försvarade då föga förvånande Linda Skugge, men inte med några argument som jag minns. Fortfarande ser jag ingen vilja till självrannsakan från Per Svenssons sida, vilket hade varit klädsamt. Han är ju inte längre Linda Skugges chef och har ingen anledning att försvara henne. Hennes recension var inget annat än en provokation, såvitt jag minns behandlade den inte bokens innehåll, utan var ett personangrepp på författaren. Kvällstidningarna har ju en längre tid hållit sig med arga unga kvinnliga skribenter, Linda Skugge är en av dem. För henne tror jag att redan omslaget med en naken kvinna var provocerande. Man må tycka vad man vill om Ranelids föfattarskap, men att ge sig på hans utseende är lågt (för övrigt tycker jag inte att han har något att skämmas för). Det är typiskt kvällstidningarna att vilja ha personkonflikter och av någon anledning är Leif GW ofta inblandad. Jag tror mig ana att anledningen är att han levererar slagkraftiga one-liners. Det är ändå dåligt att tillåta en fortsatt mobbning av någon som vad jag vet inte har sagt något ont om någon annan.

    SvaraRadera
  14. Jag tycker Ranelid står för en viktig sak i den svenska debatten, och där är han tyvärr aldeles för ensasm. han vågar faktiskt gå emot den "vuxenmobbning" som många slår mynt av i media. Vi är så vana vid smutskastning av andra att vi inte reagerar längre. Vår passivitet är värre än Björns personlighet. Vi har svårt för personer som framhäver sig själva. Ranelid är även bra på att framhäva andra, vilket vi missar när vi bara lyssnar på orden och inte hör innebörden.

    Olof

    SvaraRadera
  15. Stefan Stenudd 4 januari 22.56, Du tycker inte om att jag är anonym, säger du. Det "säger allt". Du borde inte vara så känslig för anonymitet, du som mobbat anonymt i Sydsvenskan i så många år. Jag vet däremot allt om hur det känns att inte ha en aning om VEM det är som angriper mig - eller VARFÖR. Jag vet allt om hur det känns att läsa den ansiktslöses lögner och raljanta påhitt! Varför gjorde du det, Stenudd? Fick du en kick av att ha makten att trampa på försvarslösa?
    Anne

    SvaraRadera
  16. Anne, hade du alltså en krog som jag skrev ner när jag var Bong? Jag kan inte minnas att jag ljög i mina recensioner, men missförstånd eller missuppfattningar blev det förstås då och då.

    Jag fick ingen kick av att trampa på försvarslösa - en del krögare har snarare i efterhand tyckt att jag var för snäll. Och jag skrev nog upp fler krogar än jag skrev ner.

    För den som undrar finns ett stort antal av mina gamla krogrecensioner här:
    Bong

    SvaraRadera
  17. Jo, Stenudd, Du ljög! Det vet både du och jag. Men, som sagt, jag förstår fortfarande inte varför. Om det inte var för maktkicken, vad var det då som lockade? Var det ekonomiska fördelar av något slag? Eller ville du bara hämnas på att du aldrig släpptes in i köket? Din brist på elementär matkunskap är ju uppenbar. Det gör du ju ingen hemlighet av på din hemsida. Du verkar ju ha många strängar på din lyra; Är du rent av bitter för att du inte kan laga mat?

    Anne

    SvaraRadera
  18. Här finns Linda Skugges omtalade recension, för den som vill bilda sig en egen uppfattning. Det bör påpekas att boken beskrivs som "delvis självbiografisk" varför en del diskussion om Ranelids person syns naturlig:

    http://www.gt.se/Nyheter/1.54886/linda-skugge-raneliderligt

    Här är några av Skugges omdömen om själva boken, och inte om författaren som person:

    "Det här måste vara den sjukaste bok jag nånsin har läst."

    "Ranelid skriver om tvillingsystrarna Anna (som han pippade) och Greta och det är så ointressant."

    "Bokens behållning måste nog vara de otaliga sexskildringarna."

    "Han beskriver noggrant hur han "tömmer sin säd" i olika kvinnor och han tycker att klitoris påminner om en manick på en moped."

    "Till sist blir han riktigt arg: "Många av dem (kvinnorna) tycktes göra sitt yttersta för att vara fula."

    "Varför heter boken "Kvinnan är första könet"? Varför kvinnan påstås vara första könet framgår inte."

    Jag får intrycket av att Skugge är kritisk mot sexinnehållet, som framstår som spekulativt och utlämnande. Samt att hon finner diskrepanser mellan Ranelids förmenta hyllande av kvinnan - och praktiken i hur kvinnor skildras. Det är fullt legitima recensionssynpunkter.
    (Därjämte finns förstås också personpåhopp som inte har med boken i sig att göra. Men delvis öppnar Ranelid själv för det genom att placera sig själv i boken.)

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  19. Att Ranelid skulle vara bra på att provocera intoleransen är ju sådant där snömos som är bra att kasta fram. Hur många har blivit kränkta av Skugge men struntat i det? Ranelid vevar samma historia gång på gång, EN gång hade väl varit ok tycker jag.

    Om det nu är helt ok att ha läppglans (vilket jag inte tycker för jag är sådär hemskt konservativ) varför bli upprörd om Skugge påtalar det?

    Vad hade Leffe GW skrivit om Ranelid då som gjorde honom så upprörd? Det jag lästa var "ingenting alls". Ranelid har absolut ingen tolerans själv mot den som tramapr honom det minsta på lilltån.

    I mitt parti är vi vanan att ta emot ungefär tusen gånger mer skit än den litterärt förfinade Ranelid fått ta emot, och ärligt talat, det är jag nästan glad för idag.

    SvaraRadera
  20. Det som jag tycker är avslöjande är vilken retorik och vilka insinuationer Per Svensson och Leif GW genast förfaller till, när de svarar på Ranelids kritik.

    SvaraRadera
  21. Anne, på tal om insinuationer kan du lägga ner dina eller komma med fakta. Jag vet inte med mig att jag skulle ha ljugit, och förstår knappast hur det skulle ha gått till. Jag gick på krogar och sa vad jag tyckte om dem. Åsikter. Om du inte håller med betyder det inte att jag har ljugit, utan bara att du tycker annorlunda.

    SvaraRadera
  22. Alltså Svensson har inte svarat på frågan varför han lät Skugge recensera Ranelid, min åsikt är nog att han inte kan svara på den frågan. Han ville väl sälja lösnummer, vilket han inte vill erkänna naturligtvis.

    Men när det gäller Leffe så var det ju Ranelid som först reagerade på mycket mild kritik från Leffe, vad förföll då Ranelid till? Här visar Ranelid sitt rätta ansikte och det kan inte försvaras. Dessutom passar han på när Leffe inte kan försvara sig, bara det. Och så sättet han far ut i på det där slottet, såg ni det? Näää, det håller inte, jag garvade bara när jag hörde honom.

    Sanningen är att det nästan är lite vuxenmobbing mot Ranelid. Men han bjuder på det. Det finns något hos Ranelid som retar det absolut sämsta hos alla människor (många i alla fall). Han strålar ut, slå på mig, slå på mig.

    Det är något med hans förmenta upphöjdhet och självcentrering parat med hans uppenbarelse och uppenbara brister, som han själv är fullständigt omedveten om. Alltså det triggar igång människor som aldrig ägnat sig åt mobbning någon gång i hela sitt liv och aldrig skulle kunna tänka sig att ställa upp i Robinsson.

    Det är också alldeles uppenbart att Ranelid själv känner att han gått för långt och förmodligen är omöjlig i många kretsar efter sitt utspel. Det5 hör man när han nästan maniskt säger -nu är det sagt och det är slut med detta nu.

    Ranelid VILL att det skall vara slut med det för han vet att han gått för långt, om inte medvetet så instinktivt. Han VILL att sista ordet skall vara sagt för annars är det han som förlorar.

    Skit samma, Ranelid kommer aldrig att bli en lycklig människa, den som inte ser det kan ta och köpa sig en vit käpp.

    SvaraRadera
  23. Detta är en intressant diskussion att följa för oss som aktivt arbetar med mobbning varje dag, dvs i skolan. Det blir bara tydligare och tydligare att mobbning alltid varit och alltid kommer att vara ett vuxenproblem.

    Barn är inte de blir, formade av oss som borde stå där och veta bättre.Om man tror sig ha rätten att sänka sig bara för att andra gör det eller för att en person sticker ut är ju själva det moraliska förfallet som ständigt fortsätter.

    Media agnar kroken om att det finns onda och goda människor och vi nappar varenda gång. Onda människor får man göra onda saker mot och fortfarande vara god eller så kommer vi undan med kommentaren "Det var inte jag som började".

    I din översättning, Stefan, av Tao Te Ching står det ju faktiskt att man ska behandla de goda med godhet och de mindre goda med ännu mera god het. En sanning som stått sig i 2 500 år men som fortfarande ingen verka bry sig om.

    Men för all del vi kan ju alltid skaka hand och säga förlåt. I morgon kommer det någon ny som sticker ut eller som "började", då måste vi vara redo med en en ny sten...

    Onkel Olof

    SvaraRadera
  24. Stefan Stenudd 5 januari 22.41. Åsikter? Jag har inget som helst emot åsikter. Inte heller har jag något emot fakta. Inte heller konstruktiv kritik av någon som har gedigna kunskaper inom det han kritiserar. Men när någon sitter och "tycker" i största allmänhet, gömd bakom sin trygga anonymitet, som du, har det gått för långt. Ranelid vet åtminstone vilka han har med att göra, och besitter en arena som gör det möjligt för honom att bemöta dem.
    Nej, jag kan inte kalla din tidigare maktutövning för något annat än extrem vuxenmobbing. Sorry, du kommer inte undan det.

    Anne

    SvaraRadera
  25. Anne, du menar alltså inte längre att jag ljuger? När det gäller krogrecensenters oftast anonyma tyckande sker det så för att inte kända recensenter ska särbehandlas vid krogbesök.
    Jag undrar, tycker du lika illa om nuvarande Bong - rentav om alla krogrecensenter?

    SvaraRadera
  26. Onkel Olof, det var utmärkt formulerat. Man skildrar människor som onda och anser sig därefter berättigade att mobba dem. Jag antar att det är lynchmobbsmentaliteten. Jag tror att många är ivriga att kalla andra onda för att de därmed indirekt kallar sig själva goda.
    Och Tao te chings visdomar växer vi aldrig ifrån.

    SvaraRadera
  27. Stefan Stenudd 6 januari 12.01. Jodå, Stenudd,jag menar fortfarande vad jag säjer beträffande ditt sätt att ljuga och förnedra hårt arbetande människor helt anonymt och utan meritlista. Jag har inte längre någon restaurangrörelse och läser inte Bong, så jag vet inte. Jag har inget emot krogrecensenter i allmänhet. Inte så länge de är seriösa. Det var INTE dina.

    Anne

    SvaraRadera
  28. Både Stefan och Olof förstod ingenting av det jag skrev om. Ni gör världen så enormt endimensionell och enkel. Jag arbetar förövrigt också med mobbning i min dagliga verksamhet.

    Vem är t.ex. utmålad som ond? Senast var det väl Leffe GW, av Ranelid. Han fick i ett program ostört uttrycka sina åsikter.

    Att det moraliska förfaller fortskrider kan ju jag hålla med om, alla dagar på året. men Ranelid är snarast en del av detta förfall.

    Intressant att nämna Tao här. Ranelid bryter väl mot alla principer som Lao Tzu formulerade, och det är väl här någonstans folk får sådan lust att häckla honom. Nej det är inte rätt att häckla honom, men någon jävla gång måste man också titta på varför just alla häcklar just Ranelid. Många, många människor "sticker ut" utan att bli häcklade som Ranelid, en del blir t.o.m. populära som Jan o Karlsson, så det beror lite på HUR man sticker ut.

    Förövrigt så innebär arbete mot mobbning också att man understundom får tala om "på tu man han" att du, det där beteendet gör det inte lättare för dig.

    SvaraRadera
  29. Robsten, jag förhöll mig inte till det du skrev, utan Olofs formuleringar, som jag tyckte var kloka.
    Du har rätt i att Ranelid passar på att mobba vad han anser vara sina mobbare. Den mediala diskussionen är ofta lumpen, inte sällan på alla håll. Inget vidare föredöme, det verkar vi allihop vara överens om.

    SvaraRadera
  30. Anne, så jag skrev ner din krog och därmed är jag inkompetent i dina ögon. Jaha.
    Dock, om du tror att en negativ recension från mig förstörde krogens möjligheter att fortleva är du ute och cyklar, för det dräller alltjämt av välmående krogar som jag skrev ner.

    Snarare var det så att när mina recensioner kom gick många till krogen i fråga av pur nyfikenhet, även om jag skrivit ner den. Om de sedan återkom till samma krog eller ej berodde förstås på deras egna åsikter om den.

    Om det går bra eller dåligt för en krog beror så gott som uteslutande på hur den drivs.

    SvaraRadera
  31. Kanske är det så att Ranelid, och jag med för den delen, bryter mot Lao Tzus alla principer, och kanske är världen endimensionell.

    Men tillåter vi oss att sänka oss för det Björn, Stefan och andra skriver och tycker att det är moraliskt försvarbart, då har nog världen inte ens en dimension.

    Om de som har svårt att se utstickares likaberättigande till ett värdigt bemötande istället sa tex "Björn Ranelid, vem är det?", så hade de fått sagt så mycket mera. Ibland är det bästa sättet att ha en stark åsikt, att inte ha någon alls. För kanske är det värsta med Björn Ranelid att han är så förunderlikt lik oss alla, fast mycket tydligare.

    För att skriva om Shakespear:
    "Vem är den mesta mobbaren? Den som mobbar eller den som mobbar mobbaren?

    SvaraRadera
  32. Stefan Stenudd 6 januari 13.16. Du har nog missuppfattat något väsentligt, Stenudd. Min restaurang levde nog vidare, eftersom jag är bra på mat. Mina kunder gick ingenstans - varför skulle de göra det, de var ju nöjda. Men JAG har gått vidare med annan verksamhet. Det jag talar om här är regelrätt mobbing och inget annat. Det är därför jag skriver här. Det handlar inte om min rörelse. Du förstörde inte min rörelse, du förstörde MIG. Och så kan man tydligen göra anonymt. Ingenting var liksom roligt längre.

    Anne

    SvaraRadera
  33. Anne, nu börjar det bli dags att du meddelar fakta, i stället för dessa grova anklagelser ur luften. Den enda som just nu klandrar vitt och brett i skydd av anonymiteten är du.

    SvaraRadera
  34. Just nu ja!

    Anne

    SvaraRadera
  35. Vi vet ju Olof att det är mobbaren som är den största mobbaren, han som ger sig på den svagaste länken i kedjan.

    Men det äger ingen relevans här. Den enda som egentligen blir mobbad är Ranelid. Leffe GW är inte berörd, eller mår speciellt dåligt av detta, ingen annan förutom Ranelid mår dåligt.

    Ranelid kan inte mobba någon, när han gör sin attack från slottet är det han då också som drar det kortaste strået. Ranelid skulle förlora om de andra höll käft, alla skulle bara undra vad han höll på med, Ranelid skulle förlora även om de sakligt försvarade sig, han förlorar för att det är förlorarens utspel. Detta med att "knäcka ryggen" på sina motståndare, han sätt att gå till angrepp, orden, kroppsspråket, allt gör att han förlorat redan på förhand.

    SvaraRadera
  36. Du har rätt Robsten, att Ranelid, och ingen annan heller, har något att vinna på debatten.
    Vinnarna är väl vi som använder Stefans blogg för att öka vår gemensamma insikt. För tänk att en sådan här fråga kan skapa så många kommentarer. Den berör. Kanske för att vi alla som skriver någon gång varit mobbare, medvetet eller inte, och mobbade.

    Därför tror jag också att det egentligen är de tysta som är de största mobbarna. De som är med även om de tycker att det är fel.

    En gång såg jag en scen ur Varanteatern på TV. Där sitter två poliser i en polisbil och en journalist frågar:
    "Vad gör polisen för att stoppa knarket?"
    och poliserna svarar:
    "Vi knarkar inte själva i alla fall".
    På något sätt är väl detta allt man kan begära. Om vi bara själva respekterar så blir det i alla fall en liten del av världen som blir mobbningsfriSå jag avslutar alla mina inlägg i frågan med:

    "Jag ska försöka att inte mobba själv"

    Tack allesammans!

    Olof

    SvaraRadera
  37. Tack själv, Olof, för dina kloka ord!

    SvaraRadera