onsdag 10 mars 2010

Anonyma medaljörer prisas


Lördag den 20 mars hålls den allra första Kampsportsgalan, där de stora idrottsprestationerna inom budo och kampsport firas och prisas. Det är många ståtliga segrar att välja på. Sverige hävdar sig mycket väl i dessa idrotter, vilket är ringa känt av den breda allmänheten. Dags att ändra på den saken.

Den första Kampsportgalan sammanfaller med att Svenska Budo & Kampsportsförbundet fyller 50 år, vilket också är något att fira. Dessa exotiska idrotter är inte längre nymodigheter i vårt land, inte heller så främmande fåglar som de var för några decennier sedan. Förr pratades det förbryllat om pyjamasbrottning och så vidare, men nu vet många till och med skillnad mellan olika stilar inom karate eller aikido, och tävlingar drar storpublik till såväl TV-kanaler som sportarenor, särskilt inom relativt nya kampsporter som MMA och Thaiboxning.

Det märks inte i pressens bevakning, som fortsätter att vara väldigt försumlig vad gäller dessa idrotter, även när deras utövare drar hem EM- och VM-medaljer, vilket sker härligt ofta. Sportjournalistik är besynnerligt konservativ och dessutom lider den av något slags chauvinism, så idrotter som inte känns förankrade i den svenska folksjälen göre sig icke besvär.

Det ska nog ändra sig med tiden, men Kampsportsgalan är ett sätt att springa före. De många imponerande insatser som gjorts av utövarna premieras vid en galakväll lördag den 20 mars på Clarion Sign hotell, vid Norra Bantorget i Stockholm. Det blir middag, fest och uppträdanden, samt utdelning av tolv olika priser till förtjänta kampsportare.
Ungefär som Oscarsgalan eller Idrottsgalan, fast i mindre skala – än så länge. Vem vet hur det utvecklar sig med åren?

Alla som har lust att vara med på galan kan boka biljett på Biljettnu.se (senast nu på söndag den 14 mars).

Mer information om galan finns på kampsportsgalan2010.se. Nyheter om den publiceras fortlöpande på Svenska Budo & kampsportsförbundets hemsida budokampsport.se, även på Nyheter24:s Kampsport24 och på Fightermag.se.

Det är hög tid att budons och kampsporternas idoga och framgångsrika utövare uppmärksammas efter förtjänst. Märkligt att det ska vara så snålt med den saken i media hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

6 kommentarer:

  1. Niclas Kuoppa10 mars 2010 16:53

    Jag skulle gärna se uppvisningar av äldre utövare. Och gärna att de belönades för alla decennier de ägnat åt egen träning och undervisning i dessa arter. Jag tänker spontant på Tomita sensei, Kurt Durewall, Li Min Hua http://www.taijiquan.se/# Yvonne Lin, karateutövaren Maria "Kickan" Cook som var en av de första kvinnorna att gradera sig högt inom den då extremt mansdominerade karaten. På 80-talet var hon väl en av bara två kvinnor med 3: dan!? Åtminstone inom kyukushin. Men det finns förståss många fler som förtjänar ett extra erkännande. Men jag är extra svag för de svenska pionjärerna som startade klubbar på 50-60-talen och använde kartongpapp som mattor ovanpå betonggolven. De som banade vägen för kommande generationer. De som for ut i efterkrigstidens Europa och världen för att träna. Och tacksam för att alla de japanska och kinesiska utövare som flyttade till denna lilla avkrok i världen.

    SvaraRadera
  2. Niclas, då kommer du att bli glad över boken om förbundets 50-åriga historia. Där är många av pionjärerna med.
    Vi har också några priser som innefattar andra gärningar än rena medaljskördar.
    Och Kurt med flera av det gamla gardet kommer att vara med på galan.

    SvaraRadera
  3. Niclas Kuoppa10 mars 2010 20:03

    kollade nomineringarna just. kul att Lin Min Hua och Master Tho nominerades. Brian Fitkin också, som stod på scen i melodifestivalen när Dolph Lundgren showade. Lundgren kanske har tid att komma? Har ni hört med honom.

    SvaraRadera
  4. Niclas, visst var Dolph hur härlig som helst på Melodifestivalen? Nerver av stål att ge sig på så mycket tameshiwara inför en hel salong och sådär fyra miljoner tittare.

    SvaraRadera
  5. Niclas Kuoppa15 mars 2010 17:04

    ja jo, men du vet ju att det blir långt mycket lättare att slå igenom is eller annat när man lägger små klossar mellan blocken.
    En helt annan sak om inget mellanrum finns mellan blocken. De riktiga traditionalisterna menade till och med att t ex tegelstenen skulle ligga platt mot t ex ett bord. Men det är det få som vågat sig på, vad jag vet. Killen väger ju dessutom ganska mycket så det var ingen fara på taket. Jag imponerades långt mer av att han vågade sjunga, dansa, och sketcha. Det var modigt - och roligt!

    SvaraRadera
  6. Niclas, du har en poäng: det är stort mod att gå utanför sin "box". Han gjorde det glatt och frejdigt. Snitsigt också, tycker jag.
    Självironi är vägen till självkännedom.

    SvaraRadera