onsdagen den 24:e augusti 2011

Blodigt allvar


Myndigheter och experter tar avstånd från råd till kvinnor att sticka sig för att blöda under bröllopsnatten. Det är förstås absurt att någon ska behöva göra det för att tillmötesgå trångsyn och okunskap om oskuld. Men det är en realitet som inte så få kvinnor ställs inför – och det är blodigt allvar.

DN och Svenskan redogör för gynekologers tips till kvinnor i den svåra situationen att med blod i bröllopsbädden behöva ”bevisa” sin oskuld. De rekommenderas att sticka sig med en nål och får förklarat hur det sker riskfritt och i smyg.

Mot detta råd protesterar – helt begripligt – en lång rad experter och myndigheter. Det är förfärligt att kvinnor ska behöva stympa sig för att gå inhumant nonsens om oskuld och mödomsblod till mötes.

Men det är så. Många kvinnor befinner sig i den situationen och det är blodigt allvar. Konsekvenserna om de inte ”levererar” kan vara ödesdigra för dem. Och mot det har vårt samhälle idag inga fungerande garantier.

Då kan inte myndigheterna bara fnysa och vägra att var tillhands, så att säga två sina händer likt Pontius Pilatus. Något måste de göra och något har de i praktiken gjort för att ge dessa kvinnor en räddningsplanka, om än det är skandal att detta ska behövas.

Förr i tiden och i andra länder där denna sed för att försäkra sig om brudens oskuld har stor omfattning, har förstås andra lösningar utvecklats för blod i bröllopsbädden. Den svenska, hårt kritiserade rådgivningen har försökt att ge kvinnorna en säker och smidig variant på dessa knep. Det kan till och med rädda liv.

DN citerar Juno Blom, som arbetar mot hedersbrott hos en myndighet:
– Att kvinnor tidigare har tvingats till sådana här lösningar kan jag förstå, men det är inte förenligt med principen om mänskliga rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Riktlinjerna strider mot kvinnans rätt till sin egen kropp och sexualitet.

Det är klart att hon har rätt men vad för tröst är det när en ung brud ensam ska möta make, föräldrar, svärföräldrar och övrig släkt på bröllopsnattens morgon? Det är lätt att ha principer när man inte behöver efterleva dem själv.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är lika kategorisk:
– Flickor som söker hjälp ska få stöd som bygger på korrekt kunskap. Svensk sjukvård ska inte ägna sig åt att upprätthålla myter.

Jag tvivlar på att sjukvårdspersonal upprätthåller myter om sexualiteten, snarare bidrar de till att rasera dem genom att informera kvinnorna korrekt. Men en bister verklighet har lärt dem att också ge kvinnorna små knep för att klara sig i den akuta situationen.

Vad gör ministern? Hennes principer må vara alldeles korrekta men de hjälper inte de utsatta kvinnorna ett dugg. Vad Sabuni i själva verket säger är att det är dessa utsatta kvinnor som ska ta striden mot trångsyntheten. Sabuni vill inte ens ta i det med tång.

Hon säger också, med en lättvindighet som i bästa fall kan kallas naiv:
- Handlar det om reella hot mot flickan så bör ju socialtjänsten kopplas in och förövaren tas om hand.

Som om den möjligheten har fungerat hittills...

Märk också att Sabuni inte preciserar vem som ska koppla in socialtjänsten, som om det skedde av sig självt. Det är förstås ingen annan än den utsatta kvinnan som den lotten faller på – och det är sannerligen ingen lätt sak för henne, ej heller särskilt säker.

I Sverige på det tjugoförsta århundradet är det fortfarande så att många kvinnor är dubbelt övergivna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

7 kommentarer:

  1. Frågan är väll om svenska myndigheter verkligen gjort allt för att skydda dessa utsatta flickor från start för att "Nålsticket" verkligen ska kunna kallas för sista utvägen. Tycker du det?

    SvaraRadera
  2. Inutiburkan, nu tycker jag att du är orättvis när du insinuerar att jag skulle tycka att svenska myndigheter har gjort allt de borde. Du får nog läsa mitt inlägg igen.

    SvaraRadera
  3. Finns ingen orsak till att bli upprörd, jag insinuerade inget sådant alls. Däremot att fortsätta upprätthålla barbarism bara för att "det finns ingen annan utväg" är ett fegt sätt att komma tillrätta med problemet. Att man över huvud taget känner till att en 17-åring flicka med största sannolikhet är bortgift mot sig vilja och lever under sådant hedersförtryck att man måste sticka sig själv i underlivet... och ingenting gör åt det? Det enda en gynekolog kan göra är alltså att rådge henne att självstympa sig. Personligen tycker jag att svenska myndigheter över lag är alldeles för slapphänta och fega för att ta tag där problemen verkligen ligger, allt för att man är rädd att trampa någon på tårna. Det gäller allt från barnäktenskap till könsstympning osv.

    SvaraRadera
  4. Inutiburkan, det är ungefär vad jag menade i mitt blogginlägg. Varken att ge råd om nålsticket eller att vägra ge rådet är tillräckligt. Så blir kvinnor dubbelt övergivna.

    SvaraRadera
  5. Så sjukt att man värderar "respekt" eller "tolerans" för andra kulturer, s.k "mångkultur" mer än sina egna värderingar, eller mänskliga rättigheter.

    SvaraRadera
  6. @andreas - handlar det om "respekt" och "tolerans" eller något helt annat? Främlingsfientlighet, diskriminering och hatbrott (som jag och andra blivit utsatta för) existerar likväl. Det kanske handlar om feghet och okunskap snarare än att man vill tolerera den typen av mångkultur du syftar på. Man kan inte ge uttryck för negativ kritik gentemot diverse barbariska kulturyttringar utan att kopplas ihop med SD och dess likar som, vare sig de själva öppet vill medge det eller ej, är islamofoba och främlingsfientliga. Antingen blundar du för problemen eller så löper du linan ut och osar hat och fientlighet...

    SvaraRadera
  7. Diskrimineringslagen har problemet att det kan bli konflikt mellan olika typer av diskriminering. Exempelvis kan en religiös eller etnisk sedvänja bli diskriminerande mot kvinnor.

    DO vägrar att kännas vid problemet, vilket är skandal. Det är också ett tecken på att denna lag är långt ifrån färdigtänkt.

    SvaraRadera